”Att ifrågasätta sin roll hör inte till rollen”

Daniel Pernikliski: En man ska vara stark och bita ihop

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Min treåriga dotter har en jämnårig kusin, en kille, som brukar fråga om min dotter är en pojke eller flicka.

Det är fint tycker jag, att de befinner sig i ett skede i livet där skillnaden är så otydlig att de måste fråga om de vill veta.

Men processen med att tillskriva sig olika egenskaper har redan pågått länge, utan att de har reflekterat över det, därför att andra har hjälpt dem med det.

Omgivningen ser till att han får höra att han är tuff lika ofta som hon får höra att hon är söt.

Och så rullar det på sådär, efter gamla mallar och ganska snart sitter rollerna som berget.

Riktigt komiskt kan det te sig i mellanstadiet, när de ”söta och värnlösa” flickorna är huvudet högre än pojkarna, medan de senare kämpar med idealen stor, stark och tuff.

I en undersökning bland unga killar visar det sig att bara tre av tio vill ändra synen på manlighet.

Man kan tycka att det är lite märkligt eftersom ingen tjänar på att vara fast i en roll. Ingen borde vara nöjd i en kostym där man knappt tillåts visa några starkare känslor. Annat än ilska då förstås.

Men när man tittar på den lista av ord från undersökningen, som förknippas med begreppet ”manlighet”, är det lättare att förstå: ”stark, muskulös, stor, skäggig, lång, modig, mogen, tuff, hårig, biffig”.

Listan passar i det mesta in som beskrivning på vilken normalutvecklad gorilla som helst. Med den rollbeskrivningen – en gåva från äldre generationer – har man inte så mycket att jobba med. Inget utrymme för att visa brister och svagheter.

En man ska vara stark och bita ihop – att ifrågasätta sin roll som man hör helt enkelt inte till rollen som man.