Fyra lådor ska bli en!

RELATIONER

Klas röst är bestämd. Han ställer ner den sista flyttkartongen framför mig. ”Josefines” står det med stora och slarviga tuschbokstäver över locket. Jag tittar på lådorna som samlat damm sedan förra flytten. Försöker förgäves komma ihåg vad som finns i dem.

Vi har lovat oss att rensa innan vi flyttar till villan. Det är stenhårt, vi har kommit överens om att endast spara en fjärdedel. Icke förhandlingsbart. Jag är rädd för att jag inte ska kunna slita mig från mina gamla saker. Leker med tanken på att kasta lådorna osedda, för att slippa ta farväl av mina ägodelar. Men så minns jag att jag har en tavla målad av Magnus Uggla någonstans. Ett självporträtt som jag fick för tio år sedan. Jag gillar det där porträttet och känner mig tvungen att titta i lådorna. Lutar mig över första kartongen. Förbereder mig på en våg av minnen.

När jag lyfter locket möter jag blicken av en ung Justin Timberlake. Aha, mina gamla cd-skivor! Jag bläddrar lite bland plastfyrkanterna. Titlarna förvirrar. Vissa artister känner jag inte ens igen. Inser att jag fått de flesta från skivbolag på den tiden då jag programledde Voxpop. Får lust att höra om jag känner igen rösten på en artist som kallas Selma. Men så kommer jag ihåg att vi inte äger cd-spelare längre. Vänder mig mot min man.

– Vad gör vi med skivorna? frågar jag.

– Slänger dem såklart.

Jag nickar och går över till nästa kartong. En unken källarlukt slår emot mig. Kläder. Lådan är full av de konstigaste plagg man kan tänka sig. Magkorta tröjor, plastbyxor och fula fuskpälsjackor. Tittar frågande på kläderna. Undrar varför jag sparat dem, de väcker ju inga minnen. Jag går raskt över till nästa låda. Finner skornas motsvarighet. Buffalodojjor från Spice Girls-eran, nötta träningsskor i gälla färger och läderstövlar med horklackar.  Vem har haft på sig dessa? Inte kan det väl ha varit jag.

Öppnar sista kartongen. Här finns inget tema, utan lite av varje. Betyg från gymnasiet. En torkad tippex. En trasig diktafon. Noter. En pärm med ett manus. ”En Midsommarnattsdröm”. Mina repliker är understrukna. Jag läser dem och kan inte minnas att jag en gång kunnat dem utantill. Drar fram papperskorgen och slänger. Hittar ett gammalt matteprov. Fastnar. Ser att jag hade alla rätt. Kollar på talen och fattar noll. Inser att alla pluggtimmar varit förgäves. Har jag blivit dummare med åren? Kastar även provet. Hittar mitt första hyreskontrakt. Högsbo i Göteborg för elvahundra i månaden. Jaha, så billigt? Kastar kontraktet. Besviken över hur få minnen mina sparade saker väcker inser jag att jag nu bara har en plastmapp kvar att utforska. Öppnar den. Fotografier. Sätter mig på golvet och häller ut bilderna framför mig.
 

Nu händer plötsligt något. Jag får kontakt med den som varit jag. En polaroid från en omslagsfotografering för länge sedan. Jag minns hur nöjd jag var över att jag för första gången vågat klippa lugg. Ser en annan bild på mig själv. På ett torg på Öland i magkort tröja och Buffaloskor. Minns att jag tyckte om att gå omkring och visa magen. Vilken märklig sak att göra. Bläddrar vidare. Jorå, finner en bild med horskorna också! Jag bär dem 1999, på Melodifestivalens efterfest. Minns tårarna den kvällen, besviken över att ha kommit näst sist i tävlingen. Hittar ännu en partybild. Ser ut att vara kring studenten. Min blick är lekfull och jag är antagligen lite tjofadderittanlambo-full. På den tiden var det så nytt att vara berusad, nästan magiskt. Jag stoppar tillbaka bilderna utan att visa dem för min man.

– Hur går det? frågar han.

– Fint, fyra blev bara en mapp, svarar jag och lägger mappen med foton i en tom flyttlåda innan jag fortsätter jakten på min Ugglatavla.

Josefine Sundström
 

ARTIKELN HANDLAR OM