”Jag fick allt jag drömt om men hade inget att leva för”

Framgång var det enda som räknades – tills hennes kropp sa ifrån

På dagis sa barnen att hon hade rullats i bajs och lärarna i skolan förväntade sig ingen prestation – hon var ju invandrarunge. Golnaz insåg snabbt att skulle hon bli ­något, måste hon vara bättre än alla andra. Hon måste vara bäst. Tio år senare är hon kårordförande på Handelshögskolan och kniper toppjobb efter toppjobb. Sedan kommer kraschen.

Golnaz Hashemzadeh var tre år när hon kom till Sverige. Mamma och pappa var politiska revolutionärer och flydde 80-talets Iran till ett land de tyckte delade deras socialistiska ideal.

ARTIKELN HANDLAR OM