”Farliga män ger inte upp”

Åsa Passanisi: Tanken är god – men handen på hjärtat, vad kan en hund göra?

RELATIONER
Åsa Passanisi.

Jag glömmer henne aldrig – kvinnan som ålade sig fram över köksgolvet. Först förstod jag inte. Hon var ju trygg nu. På det skyddade boendet kunde han inte nå henne. Han befann sig tiotusentals mil bort – men för kvinnan spelade det ingen roll.Han hade kunnat vara på månen – hon hade varit rädd i alla fall.

I hennes traumatiserade värld kunde han när som helst dyka upp. Han kunde gömma sig i mörkret, följa hennes skugga bakom gardinen. Så hon ålade sig fram över köksgolvet. En annan kvinna jag träffade, hade blivit jagad med kniv hela vägen från lägenheten till förskolan. Och en tredje hade fått näsan krossad av sin man.

Hade en hund kunnat förhindra det kvinnorna blivit utsatta för? Jag är tveksam. Visst, tanken är god, eftersom vi behöver göra mer – mycket mer – för kvinnor som förföljs, misshandlas och hotas av sina män. Men handen på hjärtat, vad kan egentligen en hund göra? Möjligen skapa en falsk känsla av trygghet hos den som förföljs.

Men, sen då? Männen finns ju kvar där ute. De hittar nya sätt, nya vägar, nya strategier för att komma åt kvinnorna de blivit besatta av. Farliga män ger inte upp. Men att lägga över ansvaret för kvinnors trygghet på en hund?

Det är att ge upp.

Och det får vi aldrig göra.

ARTIKELN HANDLAR OM