Förlossningen - en ”tävling” i upplevelser

Forskare: Många försöker slå varandra i värsta berättelsen

RELATIONER

Svenska kvinnor pratar gärna om sin förlossning.

Nästan inga detaljer är för personliga.

- Många försöker slå varandra i värsta berättelsen, säger Susanne Nylund Skog som doktorerat i förlossningsberättelser.

Foto: AP
Den moderna kvinnan vill gärna berätta om sin förlossning. Och ju mer dramatisk, desto bättre.

Forskaren vid etnologiska institutionen på Stockholms universitet har studerat hundratals svenska förlossningsberättelser på 90-talet - muntliga, skriftliga, vid föräldrakurser och på internet.

Hon liknar dagens typiska förlossningsberättelse vid en saga:

En man och en kvinna, som är jättekära, åker till sjukhuset, det föds ett friskt barn som för föräldrarna närmare varandra, och sedan lever de lyckliga i hela sitt liv.

En happening

- Många försöker infoga sina erfarenheter i den här sagan men det fungerar inte alltid. Det finns ensamstående, det finns lesbiska och förlossningen kan gå fel.

På 50-talet var det föräldraskapet och den sociala situationen som var i fokus, i dag handlar förlossningsberättelsen, enligt forskaren, om en happening i förlossningssalen.

- I modern tid, när vi vet att vi överlever förlossningen, kan vi unna oss att tänka på födseln som en upplevelse. Förlossningen blir en arena där vi testar om förhållandet duger och om vi klarar smärta. En jag-upplevelse.

När den moderna kvinnan klarat smärtan vill hon gärna berätta om den.

Skräckskrönor

Perioden innan barnet krystats fram beskrivs dramatiskt - kvinnorna håller på att ge upp, de slår sina män, de kräks och de svär.

- Och det är slående hur stor vikt som fästs vid det mätbara, antal timmar, vad klockan var, hur mycket livmodern öppnat sig. Kanske är upplevelsen så kaotisk att kvinnan genom att mäta skapar kontroll, säger Susanne Nylund Skog och gör en paus i intervjun när lilla Nelly, 1 år, börjar gallskrika.

Forskaren är själv en av många som skrämts av diverse skräckskrönor.

- Man hade ju hört "hon sprack från naveln" och "det är som att bajsa ut en fotboll". Det är inte konstigt att många är rädda.

Sorgligast, enligt etnologen, är att många kvinnor anklagar sig själva. Trots att både de och barnet mår bra efteråt känner många att de inte var tillräckligt förberedda.

Den typiska födelseberättelsen

Britt Peruzzi