Pojke eller flicka – varför inte neutrum?

– Det är dags att göra revolution mot de förutbestämda könsrollerna

RELATIONER

För några veckor sen ringde fastighetsskötaren på dörren och klagade på att det inte syns vilket kön det är på vårt barn.

– Den har rosa tröja och blå byxor, sa han i en ton som antydde mycket grövre brott (typ narkotikaförsäljning i trapphuset), hur ska man då veta om det är en pojke eller flicka?!

– Det är för att det bidde ett neutrum, ville jag säga. Men istället svarade jag luddigt att det kan inte vara lätt ibland.

Pojke eller flicka? Det är som att välja mellan pest eller kolera (löjligt uttryck förresten. Man väljer väl kolera, som går att bota, framför pest?). Inte för att jag har något särskilt emot pojkar eller flickor i sig. Men jag står inte ut med vare sig pojk- eller flickkulturen.

Skäl att hata flickkulturen: Har man inte drabbats av vinterkräksjukan så spyr man ymnigt när man ska köpa barnkläder till sin flicka. Det går fan inte ens att köpa en enfärgad flickpyjamas utan man måste stå ut med skära änglar och texter som ”sweetheart”. Varför får flickor inte vara coola eller barn i största allmänhet? Samma sak när man läser barnböcker. Pojkar är vilda, flickor är söta, rara och hjälpsamma. Pippi Långstump är ett lysande undantag, men den skrevs 1945 och sen dess har det inte hänt mycket på barnboksfronten. I leksaksaffärerna säljs hopplösa saker typ rosa plastmobiltelefoner innehållande barnsmink (!) och Bratz, dockorna som bara är intresserade av mode (Skaffa er ett liv, Bratz!). I flicktidningen Frida kunde flickorna för inte så länge sedan testa sin sexprofil och i Kamratspostens frågespalt ”Kropp och Knopp” frågar en 12-årig tjej om varför det kliar när hon rakar bort könshåret - ”jag rakade mig mest för att alla andra har gjort det”. Herregud! Är det bara jag som drabbas av moralisk panik?

Skäl att hata pojkkulturen: Åter till barnavdelningen; det finns golftröjor till pojkar i 2-månadersåldern. Beige och marinblått är den dominerande färgen – det är så fult och trist. Som om alla bebikillar redan var ägare till enplansvillor och Saab 900. Och när man talar om fult kommer man osökt in på pojkleksaker. Vilken horror! Kamouflagefärgade monster med 88 armar och krigslego. Det ser ut som pojkleksakerna är köttätande och/eller gjorda för pittbullterriers. Populärkulturens pojkar är vilda, modiga och äventyrslystna. Mer sällan pyssliga, omhändertagande små feglortar, trots att jag i verkligheten sett ett flertal gossebarn av den varan. I spalterna frågar småkillar om de måste onanera, fast de inte vill. Herregud – moralisk panik igen!

Vi accepterar

för mycket och panikar alldeles för lite. Det är dags för revolution. Men eftersom definitionen av pojke respektive flicka är så nedsolkade av olika tillskrivna egenskaper och måsten måste vi nog uppfinna ett tredje kön: BARN, kort och gott.

ARTIKELN HANDLAR OM