Grattis älskling, du har barn!

Föräldraledig? Nej, kalla det för barnarbete eller pappaår

RELATIONER

Jag tycker att min man är synnerligen begåvad. Därtill är han en engagerad far och bedårande make. Trots denna lyckade kombination har han ibland visat prov på klassisk idioti. När jag har klagat över att jag är trött efter en hel dag själv hemma med vår baby har han tyckt att jag är en lyckans ost som bara är ledig medan han måste jobba.

Han har sett fram emot sin pappaledighet som en tid med stark betoning på ”ledighet”, typ ”när jag är pappaledig ska jag städa i förrådet och renovera kök och badrum”. Eftersom jag inte vill knäcka min älskade har jag oftast bara nämnt att det nog inte är så enkelt, det finns ett barn mitt i förrådsröjningen och kaklingen av badrummet. Inom mig har jag hånskrattat.

Nu är min man pappaledig och har drabbats av den stora frustrationen att dagarna bara går utan att det blir något av med vare sig utrensningar eller mindre projekt som mejla eller laga middag. Grattis älskling, du har barn!

Att ha barn innebär att man för första gången i livet prioriterar en annan människa dygnet runt, dag efter dag. Man behöver inte ha ett kolikbarn för att falla i bitar när kvällen kommer och man har en stund för sig själv. Under dagen har man oavbrutet kollat att barnet varit mätt, torrt och belåtet, haft lagom varma kläder och ombyte i skötväskan, inte lekt med saker som kan gå sönder och fastna i halsen, krupit på lämpligt avstånd från stickkontakter och man har röjt bordet från knivar och gafflar och hett kaffe när man satt ner babyn i barnstolen. Dessutom ska man leka och kommunicera. Gärna allt på en gång. Hjälp! Men det går. Jättebra vissa dagar och motvilligt stapplande andra.

Problemet är omgivningen och deras totala oförstånd. De som tror att föräldraledighet är en lång mysstund när man kan lära känna sig själv (Vilket skämt, jag hinner knappt borsta tänderna och gå på toa!). De som frågar om det inte är härligt att vara ledig. Jo, det skulle det säkert vara, men jag känner ingen nybliven förälder som är det. Ännu värre är det när ens partner går på myten om hur skönt det är att bara chilla hemma. Att vara föräldraledig är att älska sitt barn men räkna timmarna till avlösningen. Man torkar snor, kräks, bajs och matrester, kastar hungrigt i sig en yoghurt medan man steppar och sjunger valda delar av Fria-Proteaterns sånger av Vysototskij för att underhålla den missnöjda i babysittern. Mord kan begås om partnern kommer hem en timma för sent och frågar vad man pysslat med under dagen. En enkel enkätfråga till alla föräldrar: Tyckte ni att ni pysslade när ni var hemma? Personligen tyckte jag mest att jag slet.

Mitt i all erbarmlig litteratur som finns om föräldraskap har jag funnit en lysande bok om vardagsknoget och vanmakten. Baby Blues heter boken och om jag inte redan var gift skulle jag fria till författarinnan. Hon vänder sig bland annat mot själva ordet ”föräldraledighet”. Jag skriver under! Förälder – ja! Ledig- inte alls! Vad kan det istället heta? Föräldratjänstgöring? Pappaår? Barnarbete? Förslag på alternativt ord mottages tacksamt! Märk kuvertet ”trött på naiva idioter”.

Terri Eriksson

ARTIKELN HANDLAR OM