Carina: Vi lever i en lycklig bubbla med våra tre barn

RELATIONER

Det var liksom klart. Två småkillar, bil och hus i lämplig storlek. Livet funkade och flöt på bra för familjen Hjärtström.

Så pang, bom, blev Johanna till.

– Hon var oväntad, men efterlängtad, säger mamma Carina.

Foto: Conny Sillén
Blandade känslor. Det var så stort, så vuxet att bli trebarnsmamma, säger Carina Hjärtström när minstingen Johanna kom.

Från början när Magnus och Carina diskuterade familj så fanns en önskan om tre barn. Men när killarna Jonathan och Filip kom med bara 18 månaders mellanrum kände båda föräldrarna att det räckte bra med två.

– Vi var liksom en ”normal” familj på fyra personer. Allt i samhället är upplagt efter den normen, säger Magnus.

– Egentligen drömde jag om att ha tre, men det var inte riktigt praktiskt med jobb, studier och annat, säger Carina.

När Jonathan var fyra och ett halvt och Filip tre år blev hon gravid igen och förvånades över sin reaktion.

– Jag kände mig ganska förvirrad. Det var så stort, så vuxet att bli trebarnsmamma, berättar hon.

Magnus tyckte också att det kändes lite läskigt.

– Jag våndades en del. Vi levde i en lycklig bubbla med två friska barn. Jag tyckte det var att fresta lyckan att få ett till barn, jag var ganska orolig, säger han.

Att skaffa ett barn hade känts självklart, likaväl som att ”göra ett syskon”. Men när tredje barnet var på väg, fanns det en del orosmoln på himlen. Skulle det gå lika bra en tredje gång ?

– Vi frågade oss hur vi skulle klara av att vara trebarnsföräldrar, skulle vi räcka till? Det fattades en famn?... Men så funderade vi på andra familjer med tre barn och kom fram till att det nog skulle gå bra, säger Carina.

– Nu med facit i hand så känns det helt fantastiskt – att ha fått ett till barn, en ”bonusbebis”. Nu lever vi vidare i vår lyckliga bubbla med tre friska barn!

Vad sa killarna när ni berättade att de skulle få ett syskon?

– De blev verkligen jätteglada, fast de tyckte att nio månader var väldigt lång tid att vänta. Själv har jag knappt hunnit blinka, säger Carina.

Vilken är den största förändringen?

– Vi behövde bygga om huset. Det hade vi i och för sig planerat, men nu var vi verkligen tvungna. Vi behövde ett sovrum till och större kök, säger Magnus och fortsätter:

– Att gå från två till tre barn är en baggis, faktiskt. Största omställningen är från inget till ett. Det är där omvälvningen sker.

– Men visst är det lite meckigare med alla prylar som ska packas i bilen och så. Båda killarna sitter fortfarande i bilstolar, så det blir trångt.

– Det är ju inte som när jag var liten. Jag låg alltid på hatthyllan bak i bilen!

Fakta/Magnus & Carina

Läs mer

Vi har också 3 barn

Erika Scott

ARTIKELN HANDLAR OM