Här Lovisa – här är din bebis

Rapport från pappafronten

RELATIONER

I taxin på väg till sjukhuset och det planerade kejsarsnittet börjar Kicki gråta utan att hon riktigt vet varför. Framme på Danderyds förlossning frågar jag barnmorskan vi möter:

-Är det vanligt att vattnet går via tårkanalerna?

Barnmorskan ger mig en blick som bekräftar det jag länge misstänkt, jag borde vara tyst när jag blir nervös. Jag är faktiskt inte med i ett gammalt avsnitt av "Vänner".

Det blir en krampaktig väntan. Sedan grönkläder, operationssal och handsvett och bleka ansikten.

-Fan, hör du, de spelar Lena Ph, vi kan inte föda till Lena Ph, väser jag i Kickis öra. Hennes stela ansikte brister upp i ett leende.

Sex minuter - sen dyker en liten bebis upp

Det läggs ryggmärgsbedövning. Det pratas latin. Bakom det där skynket försiggår något. Det lyser rött i glasögonblänket på läkaren, jag tittar ner och noterar:

- Nu är det Ulf, Kicki.

Hon ler förvirrat åt att jag noterat att Lundell fyller rummet med sin hesa röst. "Hellre Ulf än Lena", tänker jag i ett försök att få grepp om läget när plötsligt en liten bebis dyker upp, insmord i fett... så fort.

Operationen tar bara sex minuter.

Mr Minit!

10.37, 15 november, Isak är född.

Två veckor tidigare satt storasyster intill mammas stora mage i soffan i vardagsrummet och brast ut i gråt:

-Var är min bebis!? Var är min bebis?

Här Lovisa.

Här är din bebis.

Ronny Olovsson, gerillapappa