”Jag missbrukar föräldratidningar”

Terri om en marknad som svämmar över

RELATIONER

Vissa sniffar kokain, andra bedövar sig med alkohol. Själv missbrukar jag föräldrapress. Vi Föräldrar, Mama, Föräldrar och Barn - jag läser hela skiten från pärm till pärm, varje nummer.

Framförallt för att det är mitt jobb. Men också för att föräldravärlden är så underhållande.

-Oooolle, ropar jag entusiastiskt till min man. Kom hit och hör här om mästerkockens ”enkla recept” för barnfamiljer. Har han aldrig hört talas om snabbmakaroner med ketchup? Och titta på den här töntiga babybilden tagen med softad lins. Varför finns den? Spana in annonsen bredvid babybilden - den för menskoppen. Hur gärna på en skala vill du att jag ska beställa en sån?

Barntidningar har med tiden blivit ett lika stort gift för mig som kalkonfilmer och dåliga covers. Jag skrattar lika rått åt Vi Föräldrars osvikliga förmåga att alltid hålla sig på rätt sida av duktigheten som åt det faktum att Mamas redaktion alltid ska klämma in sina ungar på bilderna. Stackars den som jobbar på redaktionen och inte har en unge att visa upp.

Det är med fasa jag inser att det här inte kommer att hålla länge till. För föräldratidningsvärlden expanderar i raketfart.

I mars kom nya fjösiga tidningen Familj Sthlm. Som Mama, fast utan några som helst intressanta reportage.

Och i början av april fick jag nya Family Living i handen. Hurra, äntligen får jag se hur Julianne Moore har inrett sitt hem. Jag har undrat så. Och vad skönt att få veta att Kristine Kaspersen och Hans Fahlén bara ”kan vara” i sitt eget hem. (där gick floskelflaggan i topp!).

Hur som helst, snart kan jag inte längre fortsätta min hobby i samma utsträckning. Magasinen har blivit för många (även om jag ärligt talat tror att en och annan snart kommer att gå i graven) för att man ska kunna bevaka dem alla med samma nit.

Även föräldraböcker har blivit obegripligt många. Det är psykologer, företagare och journalister som alla lanserar sina teser och ”skriver boken som de själva har saknat” (här måste jag tyvärr skamligt nog erkänna att även jag har bidragit med ett alster). Men snart finns det inga mamma- och pappabiblar kvar att sakna. Marknaden är mättad och det som återstår är överfulla bokhyllor bestående av halvlästa böcker fulla av motstridiga råd.

I slutänden finns det bara två böcker som har varit alldeles omöjliga att leva utan: Pia Hintzes ”Baby Blues” och den nya ”En ska bort”. De är så bra att alla borde läsa dem på föräldrakurserna. Jag borde nog läsa om dem istället för att ägna kvällarna åt att skratta förtjust åt föräldramagasin.

Terri Hererra Eriksson

ARTIKELN HANDLAR OM