Hallå?! Vem vill egentligen ha det perfekta kalaset?

Johanna Ankarcrona om ett i-landsproblem

Foto: Foto: SARA RINGSTRÖM
Johanna Ankarcrona, 43, är redigeringsansvarig på Family och fyra andra Aftonbladetbilagor och mamma till Fanny, 5, och Tom, 3. Hon kan inte sy.
RELATIONER

De kallas barnkalas och är ett växande i-landsproblem i Stockholms innerstad. De blir bara större, flashigare och dyrare.

Snart kommer någon entreprenörsmamma att starta eget som kalaskoordinator.

I väntan på det driver föräldrarna själva upp tempot i jakten på det perfekta kalaset.

Den fiffiga idén att hyra en parklek eller låna kvarterslokalen när lägenheten var för trång för hela dagisgruppen har ersatts av kalas på lokal. McDonald's? Nej, det är sååå 90-tal. Nu är det discobowling, Junibacken eller Hard Rock Café som gäller.

Och för något yngre barn - ve och fasa: leklandskalasen.

När ens barn får en inbjudan till ett kalas på "Fiffis äventyrslek" (fingerat namn) är det bara att ta på störthjälmen, ta ett djupt andetag och

1. ge sig ut till ett dystert industriområde dit kollektivtrafiken bara i undantagsfall når.

2. kliva in i den före detta maskinhallen eller hangaren som nu pryds med "Fiffis äventyrslek"-skyltar i grälla färger.

3. mötas av det öronbedövande dån som uppstår när 70 barn tillhörande fem olika barnkalas hoppar i hoppborgar, kastar sig i bollhav, klättrar i klätterställningar och åker i jättehöga rutschkanor.

4. skicka ut sitt barn i strid i den gungande hoppborgen och hoppas att det kommer tillbaka.

5. försöka prata lite med de andra föräldrarna på kalaset. "Hur är det - oj, han ramlade i rutschkanan - jo, jag tänkte - nej, var är han nu? - vänta, hallå, hjälp!"

6. springa iväg och gräva fram sitt barn under kvävande jättekuddar som några större barn håller på att bygga pyramider av samt konstatera att hjärt-lungräddning inte behövdes - den här gången.

7. mötas av de arrangerande föräldrarna som glatt annonserar att det är dags att fira födelsedagsbarnet i ett speciellt kalasrum. Där trängs de 17 inbjudna och deras 17 föräldrar för att snabbt glufsa i sig varmkorv och tårta - nästa sällskap väntar på sin tur.

8. åka hem och svimma av i två timmar, medan barnet tuggar i sig sin godispåse.

Det är därför med bävan man frågar sina barn vad de vill göra på sina kalas. Nej, nej, inte "Fiffis äventyrslek"! Nåd!

Men det visar sig att det nog mest är föräldrarna som driver på kalasutvecklingen, inte barnen.

Han som ska fylla tre har redan varit på två leklandskalas, men verkar inte ha tagit intryck. Jag frågar lite försiktigt om han inte ska bjuda tre små dagiskompisar (det lär ju vara lagom att barnen bjuder lika många som år de fyller).

- Nej, säger han. Jag vill ha ett hundkalas!

- Jaha, ska barnen klä ut sig till hundar?

- Nej, det ska bara komma hundar!

Kanske lika bra att vänta ett år med kalaset.

Hon som ska fylla sex ligger mer i framkant.

Hon har planerat sitt kalas i fem månader redan. I augusti är det dags. Gästlistan är redan skriven, menyn är uppgjord ("glasstårta, mamma!") men platsen är inte det viktiga. Det är däremot temat, och det lär driva de små gästernas föräldrar till lika stort vansinne som äventyrslek.

- Jag ska ha ett Babarkalas!

- Jaha, ska barnen klä ut sig till Babar? (Sorry, stackars föräldrar!)

- Nej, ALLA ska klä ut sig till Babar. Pappa ska vara pappa Babar, du ska vara mamma Babar, jag ska vara Flora och Tom ska vara Alexander. Vi kan spara toarullar och göra snablar och...

- Eh, gumman, vi kanske ska göra en utflykt när du fyller år i stället"? Eller boka Junibacken?

5 säkra kalastips

Johanna Ankarcrona

ARTIKELN HANDLAR OM