Alla smugglar in sina barn på dagis med Alvedon

Terri Herrera Eriksson om de omoraliska småbarnsföräldrarna

RELATIONER

Trots att jag har varit mammaledig i nästan en månad så har jag bara hunnit träffa bästa kompisen en enda gång. Mest beror det på att hennes son är sjuk hela tiden. Han har varit hemma från dagis varannan vecka den här terminen. Oj, vad kul livet som förälder är!

Kompisen mejlade förra veckan:

”M är sjuk igen och borde egentligen vara hemma idag, men vi lämnade honom på dagis ändå. Det kommer säkert att straffa sig på något sätt.”

Vi har alla varit där. Vaknat upp på morgonen med ett sjukt barn och konstaterat att det faktiskt inte går att vara hemma just den dagen. Det kan röra sig om viktiga möten som inte kan ställas in, eller deadlines som inte funkar att flytta. Efter det obligatoriska vab-bråket (”JAG kan inte vara hemma idag, så du måste faktiskt.” ”Men jag kan inte heller. Dessutom vara jag hemma både förra och förrförra gången.”) ger man barnet Alvedon och tar det till dagis. När personalen ringer och påpekar att ungen inte är frisk kan man ju alltid låta förvånad. Ojdå – vi som tyckte att han/hon verkade rätt kry i morse. Inom sig lovar man sig själv att aldrig göra så igen. För det känns definitivt inte bra. Snarare genomruttet gentemot alla parter.

Samtidigt ser verkligheten ut som den gör. På pappret har alla rätt att vabba hur mycket de vill. Men kan man verkligen vara hemma varannan vecka utan att driva chef och kollegor till vansinne?

När vår dotter Alba var i tvåårsåldern och gick igenom varenda dagisförkylning så hade jag ett vikariat som förlängdes månad för månad. Hur stor var min chans till förlängning om jag vabbade jämt? Maken hade en utbildningstjänst som krävde i stort sett full närvaro och det fanns ingen gullig pensionerad granne som kunde ställa upp när det körde ihop sig. Våra grannar var snarare småbarnsföräldrar med samma problem som vi. Alla i vår omgivning körde någon gång samma taktik som vi – att Alvedonsmuggla in sitt barn på dagis.

Det är märkligt att den formen av fusk med sjukt barn sällan eller aldrig hörs i den offentliga debatten. Däremot har det gått inflation i indignation över vab-fusket. Vi småbarnsföräldrar utpekas som ett omoraliskt släkte, trots att ingen vet hur utbrett fusket är. Det finns heller inte något som tyder på att bedrägerierna ökar. Vissa siffror som har florerat menar att var femte sjukanmält barn i själva verket är på dagis eller i skolan. Stämmer det är det en katastrof. Men Försäkringskassans egen omfattande studie, som presenterades i somras, menar att bara en av tio utbetalningar är felaktig. I en stor del av fallen handlar det om missförstånd från Försäkringskassans, förskolans eller arbetsgivarens sida och inte alls om medvetet mygel.

Man glömmer också att de flesta föräldrar aldrig någonsin bluffar till sig pengar, utan jobbar häcken av sig för att få livet med jobb och sjukt barn att gå ihop.

I slutändan jämnar det nog ut sig – några fuskar med tillfällig föräldrapenning, andra spar pengar åt Försäkringskassan genom att smussla in sjuka barn på dagis.

För övrigt fick jag en briljant idé: någon borde starta ett företag som heter vab-expressen, dit man kan ringa och beställa barnvakt när man verkligen inte kan vabba själv. Med tanke på att man får överlåta den tillfälliga föräldrapenningen till någon utomstående borde det gå att göra det till barnvakten - och därmed få kostnadsfri barnpassning när barnet är sjukt. Fast jag är rädd att Försäkringskassan motsätter sig att någon jobbar heltid med att hösta in tillfällig föräldrapenning från olika sjuka barn. Men det rör sig i alla fall inte om fusk.

Läs Terris tidigare krönikor:

Terri Herrera Eriksson ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM