De avslöjar dina dagistabbar

Fröknarna vet Susanne, 33, och Linda, 30, har träffat många dagisföräldrar genom åren. Önskeföräldern är intresserad och försöker inte chansa på att lämna in sjuka barn.
RELATIONER

Har du någonsin lämnat in ett krassligt barn på förskolan och hoppats på bättring under dagen?

Kanske glömt märka vantarna och sedan skamset bett personalen om hjälp att hitta dem?

Du är inte ensam.

Foto: Alf Lindbergh
Förskoläraren Eva, 60.

Klockan är sex på kvällen och alla barnen har gått hem för dagen när Family träffar tre ”dagisfröknar” i personalrummet.

Linda, 30, är förskollärare med sju års erfarenhet. Susanne, 33, är barnskötare med femton års erfarenhet och Eva, 60, är förskollärare med 37 års erfarenhet från barnomsorg. Alla tre heter egentligen något annat. De jobbar på olika ställen, men skrattar igenkännande åt varandras upplevelser av föräldrarnas egenheter.

Ett känsligt område är barnens kläder – omärkta kläder, glömda extrakläder och obefintliga ombyten är saker som personalen ständigt får tjata på föräldrarna om.

– Man kan ju bli lite irriterad om man flera gånger har sagt till en förälder att barnet behöver extra vantar eller en extra overall och det ändå aldrig kommer några extra kläder, säger Linda.

Ring och säg till när tiderna ändras

Tiderna för lämning och hämtning är ett annat kapitel där många föräldrar slarvar.

– Det kan ju hända att man står där och väntar med hela barngruppen för att man ska gå på utflykt och så kommer inte ett av barnen och föräldrarna ringer inte, säger Susanne.

– Det är också irriterande om det är flera barn som inte kommer och så har man kanske tagit in en vikarie i onödan. Eller så har man beställt mat, kanske speciell allergikost, åt ett barn som ska vara ledigt utan att föräldrarna har meddelat det.

Att föräldrarna ändrar tiderna kan de förbise med – bara de ringer och säger till.

Linda berättar att hon ibland har fått stanna kvar med något barn en halvtimme efter stängningsdags utan att föräldern har ringt och meddelat.

– En del verkar inte tro att man har något eget liv.

Att lämna in sjuka barn på förskolan är inte heller populärt bland personalen.

– Ibland misstänker man att barnet har fått en alvedon på morgonen – och direkt när tabletten slutar verka kommer febern, berättar Eva.

Barnen avslöjar fuskande föräldrar

Linda har liknande erfarenheter. Det kan komma in ett barn med röda, glansiga ögon och föräldrarna skyller på att barnet har sovit lite dåligt eller nyss har gråtit.

– Sedan när vi tar tempen på barnet och det har 38,6 tänker man att föräldern på något sätt borde ha uppmärksammat det redan hemma och inte skickat i väg barnet.

Fuskande föräldrar kan också bli avslöjade av barnen själva: för ett tag sedan kom en flicka som berättade att hon hade kräkts på morgonen, medan mamma nervöst förnekade: ”Nej, det gjorde du inte alls!”

Eva, som har längst erfarenhet av de tre, känner att hon med åren har fått högre tröskel för hur föräldrarna får bete sig.

– Småsaker har jag överseende med nu för tiden, det var skillnad när jag var ny i yrket. Det jobbiga är när samarbetet inte fungerar och föräldern inte ser till sitt eget barns bästa. När de inte kommer på utvecklingssamtalen eller är stressade och kanske till och med talar i mobiltelefon medan de lämnar barnet.

Överlämningarna är en sak som alla tre återkommer till flera gånger. Det är viktigt att säga hej då till barnet på ett bra sätt och att tala om för det lite större barnet vem som ska hämta och när. Föräldern ska sätta barnet i centrum och inte själv ta för stor plats när barnet ska lämnas.

– En del kommer in, tar av sig ytterkläderna, vill prata med oss i personalen och börjar spela spel. Det är som att vi ska vara föräldrarnas sociala liv, men barnen blir bara förvirrade. Värst är det när de kommer mitt i frukosten – för det ska vara en lugn stund – och dessutom inte gör det på ett smidigt sätt, säger Linda.

Det är också jobbigt när barnet just har börjat finna sig till rätta i förskolan efter inskolningen och föräldern gör avskedet till en för stor sak.

– En del föräldrar står och säger hej då alldeles för länge, nästan som att de vill att barnet ska börja gråta, berättar Susanne.

Misstänksamheten värst

Men värst är det nog ändå när föräldrarna verkar misstänksamma mot verksamheten.

– Det finns föräldrar som säger ”Ni serverar väl grönsaker?” och ”Ni går väl ut med barnen i dag?”, berättar Linda.

Susanne minns en mamma som jämt sökte fel.

– Hon hittade alltid något att klaga på: ”Varför ligger vantarna där? Varför har han kissat ner sig i dag, jag får tvätta kläderna hela tiden?”.

De bästa föräldrarna känner tillit till förskolan, visar uppskattning och säger till när något är fel, utan att bli otrevliga.

– Föräldrarna måste vara positiva till förskolan, annars trivs inte barnen, säger Eva.

Drömföräldern - enligt personalen

Ulrika Vallgårda