Moas mamma berättar

RELATIONER

Moas mamma Jenny Henriksson bloggar om Moas kamp mot cancern.

Det är hennes terapi, säger hon. Stödet från alla läsare hjälper familjen att orka.

Mars 2007.

21 mars 2007

Klockan var fem i sju på kvällen, jag satt med vår underbara Moa i famnen och läkaren Staffan och Lena var också med. Staffan började med att säga att dom upptäckt en förändring i Moas nacke och att det var en hjärntumör. Sen minns jag inte mer utav detta samtal, jag bara skrek rakt ut, detta var så fruktansvärt overkligt, jag hann tänka mycket på de fåtal sekunderna innan jag brast i gråt. Moa frågade mig … Vad är det mamma … och torkade bort mina tårar.

28 mars 2007

Operation nr 1, i dag ska Moa opereras för första gången, läkaren Peter ska ta ett prov på tumören i nacken på Moa.

18 april 2007

I morgon ska andra provtagningen på tumören tas, denna gången ska Peter använda ett instrument dom inlånat från annan ort.

Operationen gick bra enligt Peter, när vi träffade Moa på väg upp till uppvak fick jag en smärre chock, ingen hade talat om för oss att Moa skulle ha ett bandage runt huvudet, att se henne med detta stora paket fick mig nästan att svimma.

14 maj 2007

Kl 08.00 åkte vi upp för att överlämna vår älskade dotter till läkarna som skulle ta hand om henne hela dagen. Sjuksköterskan Malin som var med mig inne när hon sövdes fick trösta mig till vi kom ut till Johan då det var hans tur att trösta.

15 maj 2007

Moa var vaken när vi kom in till henne och det syntes att hon hade väldigt ont, hon hade många olika sorters mediciner som skulle skona henne från det onda.

Peter (neurokirurgen) kom in till oss och berättade om operationen, han tyckte att han fått ut hela tumören, en hjärnhinna hade spruckit under operationen men den hade han lagat igen. 

15 juni 2007

Cancern har spritt sig till vänster lunga, förändringen ser ut att vara två tumörer.

2 juli 2007

Moas femte operation inom 4 månader. Framåt kvällen mötte vi upp Moa på Biva. Hon hade väldigt ont och fick morfin och andra mediciner med jämna mellanrum. Johan och jag satt hos henne hela kvällen och talade om för henne hur duktig hon är.

17 juli 2007

Behandlingen med cellgifter startar.

28 juli 2007

När vi vaknade på morgonen fick vi en smärre chock … Moa hade börjat tappa håret. Fy vad hemskt det var att se, hela kammen var full, vi fick rensa den med jämna mellanrum.

9 augusti 2007

Diagnosen är fastställd. Allt bara svartnade, hur många negativa besked kan man ta? Att det var en elakartad tumör hon hade visste vi, MEN varför Moa? Varför vår dotter? Var kommer all skit ifrån?

5 september 2007

Moa ska börja med strålning av tumören i nacken.

Det kom som en chock för oss, strålningen har varit en del som kommer väldigt mycket längre fram under Moas behandling. Det enda jag tänkte var att hela hösten kommer vi att ligga på sjukhus, vem ska då ta hand om Oliver och vårt hem.

22 oktober 2007

I dag är det bara 14 gånger kvar av strålningen, det ska bli så skönt när detta äntligen är över, för jag tror att Moa lider mycket av strålningen, hon klarar av cellgifterna mycket bättre, för då kan hon iallafall äta. Moa somnade innan Bolibompa

i dag, hon orkade inte hålla sig vaken.

December 2007.

13 december 2007

Det första Moa ville göra var att gå in på Felicias blogg, det gjorde vi, hon har ställt många frågor sedan vi kom hem igår, och idag kände jag att JAG måste berätta för henne att det inte är så bra med Felicia.

21 december 2007

Igår var ingen bra dag, en väldigt tung och sorgsen dag, vi fick meddelandet att älskade Felicia somnade in på avdelningen i Lund 4 år gammal, det finns inga ord för denna orättvisa på denna jord, vi grät och grät. Jag berättade för Moa att hennes bästa kompis i Lund hade dött.

April 2008.

9 april 2008

Moa har chockat oss, hon har ätit en hel macka med mammas hemmalagade biff och med ketchup, det tog nog 30 minuter för henne att äta den men vilken klippa hon är, hon försöker och försöker att äta men ingenting smakar säger hon.

16 maj 2008

Dagarna har varit helt underbara, Moa har varit lite på dagis, hon var i går i skogen men vi fick hämta hem henne, hon orkade inte riktigt i går. Illamåendet kommer o går. 

FAKTA

Läs hela bloggen här: