– Nu kan fler barn få höra till

Föreningen Samhällets styvbarn välkomnar förslaget till enklare nationella adoptioner

RELATIONER

Linda Styf väntade i 14 år på att hennes mamma skulle komma och hämta henne från fosterhemmet.

Men ingen kom.

– Hade man bestämt sig att jag skulle adopteras, då hade man fått insyn i mitt fosterhem där det bedrevs vanvård, säger Linda Styf.

Hon välkomnar förslaget om att det ska bli lättare att adoptera svenska barn.

Foto: Privat
Linda Styf, 60, var i 14 år placerad i ett familjehem där det bedrevs vanvård. Idag är hon ordförande i föreningen Samhällets styvbarn. Hon ser positivt på det utredningsförslag som vill underlätta nationella adoptioner. – Om man får en tillhörighet, ett eget hem och någon som bryr sig om ens framtid, då är det större chans att man får ett normalt liv, säger Linda Styf.

Nationella adoptioner är i dag mycket ovanliga i Sverige. Däremot är tusentals barn placerade i fosterhem, så kallade familjehem.

För barnet innebär det en väldigt vag koppling till familjen det växer upp hos. Barnet saknar till exempel arvsrätt.

En utredning som igår överlämnades till justitieminister Beatrice Ask vill nu att praxis ska ändras så att myndigheterna oftare överväger adoption.

– Adoption är inte en lösning för alla fosterbarn, men för en del. Det handlar om barn vars biologiska förädrar har grava psykiska problem eller missbruksproblem, och där det inte är rimligt att de kommer kunna ta hand om sitt barn i framtiden. Det jag framför allt vill är att barnets bästa ska stå i fokus, säger utredaren och hovrättsrådet Anne Kuttenkeuler.

”Min familj”

Hon menar att skillnaderna mellan fosterfamilj och adoptivfamilj är stora. En adoptivförälder har till exempel vårdnad och underhållsskyldighet samt att barnet får arvsrätt.

– Dessutom kan det ge barnet känslan av att ”detta är min familj”. En adoption går inte heller att häva, så det är för kommande generationer också, säger Anne Kuttenkeuler.

Linda Styf, 60, är ordförande för föreningen Samhällets styvbarn och växte själv upp i fosterhem. Vid två och ett halvt års ålder flyttades till en familj under förespeglingen att hennes mamma skulle komma och hämta henne.

– Men det var inte nån som kom. Och det kom inte heller någon från myndigheterna, bara en enda gång på 16 år, säger Linda Styf.

Adoption en stor skillnad

Hon välkomnar utredningens förslag och tror att många barn som idag flyttar runt hos olika familjehem skulle kunna få den tillhörighet hon själv längtade efter under hela sin uppväxt. En adoption tror hon hade inburit en stor skillnad då en utredning skulle ha uppdagat den vanvård och misshandel som förekom i hennes fosterhem.

– När jag var 18 år och kom ut i livet visste jag inte vem jag var. Jag hade ingen släkt, ingen familj, jag var fråntagen allt och var väldigt väldigt ensam i världen. Jag hade turen att träffa en man som lärde mig att jag också kunde bli älskad, säger Linda Styf.

Steg i rätt riktning

Trots sina egna erfarenheter och trots det hon möter genom föreningens arbete, är hon positiv och tycker att utredningen om nationella adoptioner betyder ytterligare ett litet steg i rätt riktning.

– Vi tackar för det här. Synen på barn kommer att förändras. Tidigare har vuxna varit i fokus; man har inte velat att barn ska adopteras för att de biologiska föräldrarna ska få sin chans. Vi tycker också att föräldrarna ska få sin chans – men det får inte bli på barnets bekostnad, säger Linda Styf.

ARTIKELN HANDLAR OM