”Mohikanfrisyr är inte värre än den sedvanliga tant- eller gubbfrisyren”

Daniel Pernikliski är för att lära barnen att det är okej att inte se ut som alla andra

Foto: Jessica Oscarsson
Daniel Pernikliski är krönikör på Wendela.
RELATIONER

När min styvdotter var fyra år ville hon färga håret rosa.

Inte lite svagt rosa eller lite rosarött, utan så rosa som det över huvud taget kunde bli, annars fick det kvitta.

Hon fick sitt rosa hår och var överlycklig. Det låg helt och hållet i linje med hennes stil, smak och person och på frågan ”varför är ditt hår rosa?” skulle hon ha svarat ”därför att det är så jag vill ha det, förstår du väl!”.

Några år senare, när hon hade börjat skolan, var hon frestad att göra det igen men vågade inte riktigt, av osäkerhet för vad de andra skulle tycka. Men det var alltid med stolthet hon sa: ”När jag var liten, färgade jag mitt hår illrosa.”

Jag tror att det kan stärka självkänslan att veta att man kan påverka och ha sin egen stil, även när man är liten.

Att det är okej att inte se ut som alla andra. Sedan kan man göra vad man vill med den lärdomen.

Men förutsättningen är att barnen har bestämt det själva och själva kan svara för sina beslut.

Sedan finns det ju den tidigaste perioden, när barnen inte kan kommunicera, men fortfarande har hår och kläder, då är det lite knepigare.

Det är inte schysst när man använder sitt barn som ett attribut och en förlängning av sin egen stil och person.

Men samtidigt är det svårt att välja kläder och frisyr efter någon som inte har någon smak än, och vems smak ska man följa då om inte sin egen?

För mig är det inte mer upprörande om någon klipper en mohikanfrisyr, på sitt ovetande barn, än om de väljer den sedvanliga tant- eller gubbfrisyren.

Ett barn är ju åtminstone till åren närmare en rebellisk punkare än en tant eller gubbe (med reservation för tant- och gubbpunkare).

Man får gå på sin magkänsla. Har man ett uppdämt intresse för trädgårdsarbete och drömmer om skulpturala bollformade buskage, får man skaffa sig en pudel.

Och om man frågar sitt barn om det skulle vilja ha hål i öronen och får ”dadadadadadada” till svar, så är det för tidigt.

ARTIKELN HANDLAR OM