”Min dotter heter Edith Moa Harry”

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Om man inte är nöjd med sina namn kan man byta dem när man är vuxen. I Norge verkar man få heta i stort sett vad som helst, men i Sverige är det lite striktare.

Vill man byta förnamn vänder man sig till Skatteverket och vill man byta efternamn är det Patent och registreringsverket (PRV) som gäller.

Ett efternamn får inte vara löjeväckande och efternamn som ”Bajskorv” blir det blankt nej till.

Jag kan tycka att de kan slappna av.

Om någon hemskt gärna vill heta Bajskorv i efternamn, är jag säker på att det inte är åt PRV man skrattar.

Det är fascinerande med namn. Det kan vara så laddat.

När folk ska få barn vill vissa bestämma sig långt innan barnet är fött och vissa vill vänta och se vad den lilla personen ser ut att heta. Förmodligen blir de besvikna, för det är väldigt få människor som ser ut att heta någonting över huvud taget.

Eller rättare sagt, de ser ut att heta vad som helst. Alla passar för alla namn.

De få gånger man upplever att någon har ”fel” namn jämför man bara med de referenser man har.

Om någon är skäggig tycker man att den passar att heta Björn för björnar är håriga och Björn i ABBA har skägg.

Fast den man egentligen tänker på är Benny, men det hör ju inte hit.

Min dotter heter Edith Moa Harry, men kallas för Korvas.

Hon ser inte ut att heta någonting, men Korvas är det namn hon kopplar ihop med sin person. Ett smeknamn som har hängt kvar och som känns konstigare och konstigare att byta ju längre tiden går.

På dagis och av släkt och vänner kommer hon så småningom att kallas för Edith, eftersom de flesta finner hennes tilltalsnamn opassande.

Men i vårt hem är det Korvas som gäller.

Om hon inte själv protesterar.