”Min man gjorde det personalen inte hann med”

Terri Herrera tycker att den franska läkaren är tramsig

RELATIONER
Foto: Peter Wixtröm
Terri Herrera Eriksson är Wendela-krönikör.

Jag skulle inte vilja ha den franska doktorn Michel Odent som förlossningsläkare.

Hans uttalanden kanske är tagna ur sitt sammanhang, men jag har svårt att se det vettiga i att lobba för enkla förlossningar utan tekniska redskap och enbart i sällskap av ”en lågmäld och erfaren barnmorska”.

Det är värt att notera att förlossningsläkaren Odent verkar vilja rationalisera bort även sig själv i ren nedskärningsiver.

Hans åsikter möjligtvis ligga till grund för en intressant diskussion, men är självfallet rent trams. Var finns evidensen för att farsors närvaro ökar risken för kejsarsnitt? Eller att modern förlossningsvård förstör?

Precis det han beskriver som den ideala förlossningssituationen är det enda alternativet för många av världens kvinnor: ingen sjukvård, ingen läkare, kanske en barnmorska – i bästa fall. Människorättsorganisationer som Plan och Amnesty rapporterar att just bristen på bra vård innebär att det dör 1400 mammor i världen i samband med graviditet eller förlossning varje dag. Det innebär drygt en halv miljon kvinnor per år.

Båda mina förlossningar har varit halvkomplicerade. Och visst, det kändes väldigt tekniskt och inte så mysigt att vara kopplad till antibiotikadropp, värkstimulerande dropp, CTG-apparat och skalp-CTG. Men det var fantastiskt att allt fanns att tillgå eftersom jag hade stigande feber och barnets hjärtljud svajade. Min man Olle gjorde dessutom allt jobb som den underbemannade vårdpersonalen inte hann: peppade, hämtade vatten, hjälpte mig att byta ställning och tog hand om kommunikationen med personalen.

Undersköterska: ”Vill du ha lite te?”

Jag: ”Aaaaj satan! Inte fan vet jag!”

Olle: ”Ja, jag tror hon behöver det.”

Nu har jag tur: min man jobbar i vården och får inte panik så fort han ser en spruta eller larmknapp (till skillnad från mig). Men hur jobbig och hysterisk den blivande pappan än är så är han fortfarande den blivande pappan. Att uppleva en förlossning tillsammans innebär något mer än att hänga i ett rum där en har ont och den andra tycker att situationen är jobbig.

Man får ett barn ihop och är med om sitt livs viktigaste dag.

Att påstå att pappors blotta närvaro vid sina barns förlossning ökar risken för kejsarsnitt känns väldigt, väldigt orättvist.