”Mammans alternativ är att stanna hemma”

Daniel Pernikliski undrar över hysterin kring amning

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Vad är det med amning egentligen? Allt som har att göra med denna högst traditionella metod att mata en bebis väcker så starka känslor.

En fråga som rör alla.

Om man inte ammar si eller så ofta under si eller så lång tid så finns det alltid risk att väcka starka känslor.

Och om man, gud förbjude, inte ammar alls kan det bli ramaskri, nästan oberoende av anledning.

Nej, amma bör man göra så mycket det går, bara man ser till att inte göra det offentligt, för då kan det betraktas som en ohygglig synd.

Någonting vansinnigt provocerande.

När offentlig amning beskrivs i upprörda ordalag får man nästan känslan av att det som utspelar sig liknar föreställningar.

Amningsshower och nakenchocker där mödrar blottar sig inför horder av människor, där bebisens måltid bara är en liten bisak – ett svepskäl att få klä av sig och visa brösten.

För mig är det en gåta var dessa föreställningar äger rum, för jag tycks alltid missa dem, trots att jag inte alltför sällan är ute på stan under dagtid.

Allt jag ser är mammor som försöker göra en så diskret affär som möjligt av matstunden.

Och om det är någon som kan verka obekväm i situationen så är det just mamman.

Därför ligger det nära till hands att tänka att mammornas huvudsakliga skäl till att vara där just då faktiskt inte är att amma inför publik, utan att de är där av samma anledning som alla andra.

Skillnaden är att de råkar ha hand om ett litet barn som vill äta så ofta att alternativet hade varit att stanna hemma – alltid.

Och det är ju knappast ett rimligt krav.

Om man är av oerhört känslig natur så det ju så otroligt enkelt att bara titta åt ett annat håll.

För att inte tala om hur enkelt det är att klicka sig iväg till en annan blogg, om man till sin stora fasa upptäcker en strimma av ett bröst.

ARTIKELN HANDLAR OM