”Alla kan väl inte vara födda på Kappahl?”

Malin Wollin minns sina lärare och hur de såg ut

RELATIONER
Malin Wollin.

Jag minns alla mina lärare och hur de tog på mig.

Nej, det gjorde de självklart inte.

Men jag minns alla mina lärare och hur de såg ut.

Likadana. Samma likadan. Vettiga byxor från Kappahl, pullover som är blå eller möjligen grön, skjorta från.. Kappahl.

Och inte spelade det någon roll heller. Jag och mina kamrater hade fullt upp med hur vi själva såg ut, varför X är summan av Y och någonting annat och vad i hela friden vi skulle med den kunskapen till när vi väl bankat in den mellan Beverly Hills 90210 och middag.

Men lika lite betydelse det hade att de såg likadana ut, lika liken betydelse hade det haft om Knut i kemin eller Ingrid i franskan stuckit ut.

Eller hade det?

Kanske hade det varit en fördel om lärarna i smått representerade samhället i stort?

Visst hade det varit befriande med en svenskalärare som ser ut som en punkrockare, en hemkunskapsfröken som tonar håret lika ofta som jag gjorde när jag var fjorton.

Om hemkunskapsfröken inte är nöjd med sitt hår så kanske det är lugnt att jag också köper toning på Kicks en gång i månaden.

Om hon får experimentera, hon som är vuxen och utbildad, bor i ett kedjehus och är så normal, så är det väl inget konstigt att jag gör det.

Lärare är ju olika i grunden, de kommer från överallt, har olika bakgrund och olika liv på fritiden. ?

Så alla kan väl inte vara födda på Kappahl?