”Facebook-vänskap handlar om något annat”

Daniel Pernikliskis sambo är vän med både dottern och dotterns kompisar

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Vi var på föräldramöte i min trettonåriga styvdotters klass och samtalet rörde sig bland annat om datoranvändning och nätmobbning.

Några föräldrar berättade att de inte hade någon koll alls på sina barns datoranvändande och uttryckte en viss oro över vad som försiggick ute på nätet.

Min flickvän, Lisa, föreslog att de skulle bli kompisar med sina barn på Facebook, då skulle de i alla fall få en viss inblick.

För oss behövs regeln inte så mycket längre (tror jag), men under en stökig period hade vi som krav att Molly (styvdotter) skulle ha oss som vänner på Facebook.

Annars fick hon helt enkelt inte använda datorn.

Efter statusuppdateringar som ”kan någon döda morsan” och liknande trevligheter – som inte på något sätt var unikt för bara henne att skriva – fick hon välja mellan att ta bort statusen och att sluta använda datorn.

När någon av ungdomarna har lagt upp någonting opassande, som skulle kunna skada dem själva eller någon annan, har man då haft en utmärkt position att kunna diskutera saken.

”Vad skulle du känna om det här handlade om dig?”

”Vill du verkligen att den här bilden ska kunna cirkulera runt fritt på internet?”

Och så vidare.

Lisa, som upptäcker varje ny statusuppdatering snabbare än Lucky Luke skjuter ner sin egen skugga, har därför kunnat fungera som något av en elevassistent på Facebook.

Till skillnad mot vad man kanske kunde tro så har många av Mollys vänner också blivit vänner med Lisa.

Och i nästan alla fall, om inte alla, så är det vännerna som tagit kontakten.

Jag tror absolut att man ska skilja på förälder- och vänrelationer, men vänskapen på Facebook handlar om någonting annat.

Det fungerar lite på samma sätt som att man håller uppsikt över barn som rör sig nära vattnet, innan de har lärt sig simma.

ARTIKELN HANDLAR OM