”En eloge till bartendern som nekade”

Åsa Erlandson tycker bartendern gjorde helt rätt: ”Hur viktigt kan ett glas bli?”

RELATIONER
Foto: STEFAN MATTSSON
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.

”Chockad. Upprörd. Diskriminerad och ifrågasatt som förälder.”

Det var en omskakande upplevelse för nyblivna mamman Jenny att bli nekad på krogen. Hon verkar tro att det är en mänsklig rättighet att pimpla vin med tutten i babymunnen och blev så ledsen att hon gick

hem. Man tar sig för pannan. Kan folk sluta vara kränkta någon gång!

Krogen anklagas för moralpanik, slentrianargumentet nummer ett som får alla andra att framstå som Prussiluskan. Men det här är inte överförmynderi och orimliga krav på mammor. Det här är en bartender

med civilkurage som lade säljet åt sidan och gjorde det vi andra är så dåliga på när det gäller barn – reagerade.

Bartendern ska inte ha skit. Han eller hon ska ha en eloge för att ha vågat ge sig in i det största känslomässiga getingbo som finns: hur vi mammor sköter våra barn.

Jag känner inte Jenny. Inte bartendern heller. Jenny är förmodligen världens bästa mamma, kanske världens mest omdömeslösa. Det vet inte vi. Just därför var det rätt att neka. Krogar är privata företag som själva bestämmer sina ordningsregler, så länge de inte handlar om hudfärg, sexuell läggning eller religion.

Få sätter sig bakom ratten efter två glas vin, men att som smålullig mamma (eller pappa) jonglera ett spädbarn på krogen bland fulla människor och hög volym är tydligen en självklarhet. Annars blir man

”kränkt”. Jeeez, måste allt vara lagligt eller olagligt för att en människa ska tänka efter?

Tydligen för i denna debattdynamit är inga känslomässiga sidospår för långsökta. Jenny och många med henne läser in hela mammarollen i vinglaset och undrar nu om hon ska tvingas låsa in sig. Sluta träffa

folk. Vilken märklig slutsats. Sedan när blev träffas = amma på krogen? Hur viktigt kan ett glas bli? Jag älskar också vin men tycker det känns så muppigt att försöka stretcha mitt enda glas hela kvällen

att jag hellre väntar tills jag kan dricka som folk igen.

Nu slår folk varandra i huvudet med lagboken (krogens skyldigheter) och medicinboken (Livsmedelsverkets rekommendationer) och djupdyker i promille och procent. Men jag tror att det här handlar om något helt annat, nämligen vår fixering vid att ”kunna leva som förut”. Dagens föräldrar börjar hojta om egentid och äventyrsresor redan på BB och får panik över att behöva ändra livsstil. Jenny tycker att det är ”stressande”. Exakt! Välkommen till föräldravärlden! Att vara morsa eller farsa innebär en himla massa ansvar, huh vad hemskt.

Barns behov går före vuxnas. De som kallar detta moralpanik får mig att undra vilken av dessa kategorier de tillhör.

ARTIKELN HANDLAR OM