- Längtan efter barn kom aldrig

Annina Rabe, 50, har aldrig ångrat att hon inte är mamma

Foto: Anna Tärnhuvud
Inga barnböcker Annina Rabe tog ett aktivt beslut om att inte skaffa barn. Hon har aldrig ångrat sig.
RELATIONER

Bebisen skrumpnade ihop efter att hon glömt den i lägenheten.

Mardrömmen återkom under flera år och den biologiska klockan började aldrig ticka.

Annina Rabe närmar sig klimakteriet och är nöjd över beslutet att leva utan egna barn.

Under många år drömde Annina mardrömmar om att hon födde ett barn och hade det i sin etta på 25 kvadratmeter. Men hon glömde mata det, byta på det och sköta om det.

Det kunde gå veckor utan att hon kom ihåg det och barnet torkade ihop i andra änden av den lilla lägenheten.

- Varje gång jag vaknade var jag lika lättad över att inte ha barn, säger Annina som berättar om sina upplevelser i antologin ”Ingens mamma”.

Långt ifrån smärtfritt

Som många kvinnor väntade hon på den biologiska klockan. Medan den där villkorslösa och plötsliga längtan efter barn dök upp hos väninnorna infann den sig inte hos Annina.

- Det var inget aktivt beslut jag tog tidigt, det tog lång tid. Jag och min sambo hade nog vaga planer på att skaffa barn. Men längtan kom aldrig, säger hon och fortsätter:

- Jag berättade för min sambo hur jag kände. Det var upp till honom att lämna om lusten för barn var större än kärleken till mig.

Det var den inte. I dag har de levt ihop i femton år och de är nöjda med sitt val.

Men det har varit långt ifrån smärtfritt.

Påflugna frågor ställs ­ofta med en aggressiv underton.

- På en middag började en kvinna fråga mig varför vi inte adopterade eftersom vi verkade ha så svårt att få barn. Jag försökte byta samtalsämne men när hon drev på åkte jag hem, säger hon och fortsätter:

- Det har också hänt att jag sagt att jag inte kan få barn.

Känner skuld ibland

- Jag har inte alltid orkat förklara och varit rädd för att trampa någon på tårna. Jag lever ju mitt liv som jag har valt det, men jag har ibland känt skuld inför dem som velat men inte kunnat få barn, säger hon.

Annina undrade till och med om det var något fel på hennes psyke för att hon inte längtade efter egna barn. Däremot älskar hon andras och har ofta haft en nära relationer till vänners barn som hon följt genom deras uppväxt.

- Jag vet att jag hade älskat ihjäl ett eget barn och det är möjligt att jag hade blivit en bra mamma, men jag har alltid varit rädd för att inte räcka till.

- Jag vill inte riskera att upprepa historien och ge mitt barn samma trassliga uppväxt som jag själv hade.

Klimakteriet - skönt

När insåg du att längtan aldrig skulle infinna sig?

- När jag förstod att sista tåget snart hade gått och inte fylldes med något annat än lättnad - samtidigt som det blev väldigt desperat bland jämnåriga väninnor som inte hade barn.

- Tidigare hade jag varit rädd för att jag skulle vakna en morgon och ångra mig.

I dag närmar sig Annina klimakteriet och det känns ganska skönt.

- I dag är det inte lika många som frågar, folk har väl insett att det inte blir något. Livet måste få bli som det blir och jag har aldrig ångrat mig.

FAKTA

Annina Rabe

Ålder: 50.

Bor: Stockholm.

Gör: Journalist.

20 procent barnlösa på 1800-talet

13 procent av de 45-åriga kvinnorna har inga biologiska barn, enligt SCB:s senaste statistik.

Det innebär en liten minskning de senaste åren, något som förvånat demograferna. På grund av att allt fler föder barn senare i livet hade andelen förväntats öka.

Tidigare har barnlöshet varit vanligare. Omkring 20 procent fick inte egna barn på 1800-talet.

- Det är inget modernt fenomen, snarare tvärtom, säger Lotta Persson på SCB.

En svensk kvinna föder i genomsnitt 1,91 barn. Som lägst var fruktsamheten 1999 då 1,59 barn föddes per kvinna.

ARTIKELN HANDLAR OM