’’Jag förstår inte hur vuxna kan vara så elaka’’

Linda, 36, blev mobbad av sina arbetskamrater

MIN EKONOMI

Hon blev utfryst på jobbet.

Mobbarna skvallrade bakom hennes rygg, hon förföljdes av pikar och syrliga kommentarer och kollegorna tystnade när hon kom.

Efter flera års mobbning gav Linda Mathiasson upp och blev sjukskriven.

’’Tyvärr är det ganska tyst om mobbning på arbetet’’, säger Linda som själv blev hårt utsatt.

Hon orkade inte längre.

Det kändes lättare att bara gå därifrån och lämna allt bakom sig. Först blev hon sjukskriven, sedan valde hon att ta tjänstledigt.

På hennes arbetsplats fanns mobbarna kvar, som om ingenting hade hänt.

– Jag tror inte att de förstod att de var dumma, de kommer nog aldrig att förstå det, säger Linda Mathiasson, 36.

Kränkningarna fortsatte

Mobbningen mot henne började efter ett par år på nya jobbet. Plötsligt kunde det bli tyst i lunchrummet när hon kom, eller så bytte kollegorna samtalsämne. Hon fick skulden för fel som kollegorna var ansvariga för, hon kände sig påpassad och kontrollerad och fick hela tiden pikar och syrliga kommentarer. Planerades det för något roligt efter jobbet fick hon ofta veta det för sent för att kunna följa med.

Ibland försökte hon prata med mobbarna – framför allt de två som var drivande – men kränkningarna fortsatte.

– Efteråt har jag förstått att de nog inte mådde så bra själva, säger hon.

Facket kopplades in och företagsledningen informerades, men Linda fick inte den hjälp hon behövde.

– De försökte lite grann, men inte hela vägen.

Fick nog - efter sju år

I stället började Linda vantrivas allt mer. Hon undvek att äta lunch tillsammans med de andra och varje morgon blev till en kamp för att komma ur sängen och gå till jobbet. Olusten gjorde att hon fick ont i magen.

Efter sju år fick hon nog.

– I början förstod jag inte vad som hände, det var för svårt att förstå att man kan vara så elak när man blir äldre. Men på slutet mådde jag riktigt dåligt.

Till skillnad från fysisk mobbning kan verbala kränkningar vara svåra att bevisa och få förståelse för, menar Linda, och säger att hon på sätt och vis hade tur som fick tag på en läkare som tog henne på allvar. Hon blev sjukskriven en period och bestämde sig sedan själv för att ta tjänstledigt.

Och det blev en vändpunkt i hennes liv.

När hon ett år senare kom tillbaka till jobbet var hon en helt annan människa, starkare och med helt nya perspektiv. Hon hade pluggat, gått i terapi hos en psykolog och tvingat sig igenom en dramakurs för att lära sig agera. Många tankar och känslor hade fastnat på papper i form av ord och bilder.

"Man måste få hjälp"

Mobbarna var inte längre kvar på arbetsplatsen när Linda återvände. Hon inte är helt säker på att mönstret var brutet – att hon skulle ha klarat av situationen om mobbarna hade varit kvar – men hon var i alla fall bättre rustad. Numera är hon aktiv i föreningen Stopp som arbetar mot kränkande särbehandling i arbetslivet.

– Tyvärr är det ganska tyst om mobbning på arbetet. Om det händer försöker man ofta få bort den som är mobbad, men då sopar man bara problemet under mattan. Man måste få hjälp, inte bara lite grann, utan hela vägen.

FAKTA

...men Linda, vilka är det som mobbar?

– Det är blandat, men ofta är det chefer eller andra överordnade.

Och vilka är det som mobbas?

– Ofta är det de som sticker ut på något vis. Man kanske är för ­duktig eller ambitiös eller för ung.

Hur ser mobbningen ut?

– Det är väldigt ­olika. Man kanske blir från­tagen sina arbetsupp­gifter eller blir om­placerad, men det kan också handla om att man blir nedtryckt eller utesluten från information. Verbal mobbning är ­vanligare än fysisk.

Hur ska man bära sig åt för att hjälpa någon som mobbas?

– Smartast är att visa sitt stöd för den som är utsatt, och det är ­viktigt att man gör det ­hela ­tiden och att man ­inte försvinner helt plötsligt. Det är också lämpligt att man tar upp ­problemet med sin chef eller med facket centralt. Då ­slipper man konfrontera ­sina ­arbetskamrater.