De fattiga ungarna får stanna hemma

Josefine Sundström om ojämlika semestrar och skolans roll

RELATIONER
Josefine Sundström är journalist och författare och bor i Stockholm med sin man Klas och två döttrar.

Jag och min man planerar vår ledighet för barnen. Vad är bäst för dem?

Det får mig att tänka på min barndoms lov. Sommarveckorna i Västerbotten. Ljuset där. Luften. Och alla timmar på träsket. En träeka som luktade tjära och fiskrens var min bästa vän. Så mycket kul vi hade, ekan och jag. Så här i efterhand är somrarna svåra att separera. De flyter samman. Från mina första då jag skapade tunnlar genom gräset i kohagen till somrarna i tonåren då jag fiskade gädda med kastspö. Alla somrar påminner om varandra.

Värre är det med vintrarna för mig. Här finns inga traditioner. Vi hade inget vinterbonat paradis. Och min mamma gillade att åka på charter. Vi reste till Kanarieöarna och Tunisien för att förkorta vintern. Det var häftigt, speciellt Tunisien för där luktade det annorlunda och männen bar klänning kommer jag ihåg att jag tänkte.

Efter vinterlovet brukade mina kamrater prata om sina skidresor. Svarta pistar hit och skidlifter dit. Jag skämdes över att jag inte förstod vokabulären. Jag hade aldrig åkt skidor. Men så fort jag berättade om en tunisisk afton märkte jag hur mina kamrater lyssnade storögt. En tunisisk afton med ringdans och kamelridning var på åttiotalet som en saga för ett barn.

Alla dessa minnen har jag med mig nu då jag planerar mina barns somrar och vintrar. Målet är att vi ska ha svenska somrar på landet. Och vi ska resa till platser som barnen finner exotiska. Och vi ska lära oss älska snö och skidåkning.

Detta känns möjligt. Jo, för vi har sparat föräldralediga veckor som vi kan strö ut tills barnen fyller åtta år.

Allt kändes solklart fram tills härom veckan. Då ett par vi känner påminde oss om problemet som stavas pengar. Våra bekanta nämnde hur dyrt det är att resa under loven. De hade just bokat en resa för hela familjen på ett trestjärningt hotell under höstlovet. 45 000 kronor skulle kalaset kosta. Och då ingick bara frukost. Exakt samma resa i januari skulle kosta 19 000 kronor. Mer än halva priset alltså.

Men varför måste ni åka just på höstlovet? frågade jag.

Vi måste egentligen inte det. Men barnen får inte ledigt från skolan, suckade de. Så nu skulle de inte ha råd med någon fler resa förrän tidigast om två år.

Det här fick mig att börja förhöra mig i bekantskapskretsen. Det visade sig finnas fler kommunala skolor som snålade med sammanhängande ledighet. Och där hade det börjat visa sig att rika barn kom hem brunbrända varje lov, medan de andra fick nöja sig med att spela tv-spel hemma. Så om jag nu har fattat saken rätt så säger skollagen och grundskoleförordningen att en elev får beviljas kortare ledighet under tio dagar per läsår. Fint, om inte vissa skolor och kommuner vägrar bevilja SAMMANHÄNGANDE ledighet. Bah, så orättvist! En sak är nu säkert, jag kommer att noga förhöra mig om möjlig sammanhängande ledighet innan jag väljer skola till mina barn!

JA!

Alla loppisar och sommarauktioner. Älskar sommaren bara därför.

NEJ!

Så dystert att se alla små samhällen som klappar ihop. Sverige blir fattigare.