”Man kan inte bli arg på Ulf Brunnberg...”

Malin Wollin: ... lika lite som man kan bli arg på en hundvalp som kissar i tvätthögen

RELATIONER

Problemet med att vara Ulf Brunnberg är inte att man är Ulf Brunnberg. Problemet är att Ulf Brunnberg har fans.

Och då menar jag inte de som uppskattar hans insatser i "Jönssonligan"-filmerna eller diverse dammiga spring i dörren-farser.

Jag menar de som håller honom som en kär ikon för den klassiska buffeln som är sådär härlig och ärlig och uppfriskande burdus.

Som om vi lidit brist på sådana, jag menar NÅGONSIN.

Man kan inte bli arg på Ulf Brunnberg lika lite som man kan bli arg på en hundvalp som kissar i tvätthögen, båda gör så gott de kan utifrån respektive bildningsnivå.

Det kittlar i hypofysen att ställa ett obegränsat antal motfrågor till Brunnberg, till exempel den om hur svårt det egentligen skulle vara att med 38 slag slå ihjäl en ensam manlig fångvaktare som vänder ryggen till.

Men man skulle ju lika gärna kunna ställa sig och slå pannan mot en vägg och förvänta sig få svar på livets stora frågor. Det finns filosofi i väggen som det finns folkvett i Ulf Brunnberg.

Är det förresten bara jag som föreställer mig hur Slitz-gänget kommer hem till Ulf, ställer fram en flaska Famous Grouse på soffbordet och utbrister: ”Alltså denna jävla feminism, nu har det fan gått för långt! Eller vad säger du Uffe?”

Och Ulfs ögon glittrar.

Han tar en djup klunk av gratisdrickat och börjar berätta.

ARTIKELN HANDLAR OM