Krönika

”Vad skiljer oss från en stökig klass egoungar?”

RELATIONER

Visst kan man bete sig mer eller mindre jättejobbigt på föräldramöten. Visst finns det föräldrar som är så jobbiga att man himlar ögonen så hårt att de försvinner i ­bakre hjärnsubstansen och aldrig kommer tillbaka. Jag har ­fyra barn och en barnafar som är busy busy, jag har gått på lika många skolsammankomster som det finns decimaler i pi.

Förmodligen har jag jagat fram en och annan heltäckande ögonvita alldeles på egen hand. Förmodligen är jag svinjobbig. Alldeles säkert är det så. Jag skulle inte gilla mig.

Det finns föräldrar som svalt och coolt dyker upp (i tid) tar in informationen under tystnad och går hem. Älskar dem.

Utöver dessa praktexemplar så finns det en uppsjö av avarter som kommer sent, stör, ställer frågor som redan har besvarats i trehundra informationsmejl (som jag förtjänstfullt förpassat till papperskorgen), som tycker att allt som händer deras barn är lika intressant som Melodifestivalen och amerikanska presidentval. Jag stämmer in på allt.

Skalan över föräldratyper är så oerhört vid, som den oändligaste ocean som en evig infinitypool. Från ”Lotta hade en blå mössa med små röda prickar på, den låg på hennes hylla men i går var den försvunnen, om någon har sett något så ring oss i morgon mellan 17 och 18 eller skicka mössan i rekommenderat brev BLA BLA BLA BLA” och folk i hela rummet klär sig i en engagerad mask, men tänker för sig själva ”jag kunde ­varit hemma och slösurfat vår­kappor, skjut mig nu” till ”Jag läste en studie att man lär sig bättre i naturen” till ”Jag måste gå tidigare eftersom jag ska med ett tåg i morgon och oj, nu ringer min mobil, jag går ut en stund.”

Vad skiljer oss från en stökig klass fylld med egoungar? Ingenting.

Jag minns att min mamma blev väldigt frustrerad av babbel under ett föräldramöte tillsammans med eleverna där en fröken stod längst fram och önskade att mobilen var var mans egendom så att hon ­kunde googla karriärbyte. Mamma stoppade in sina grova lantbrukarfingrar i munnen och busvisslade så att rutorna flämtade. Det blev tyst. Jag skämdes men mest av allt älskade jag mamma.

Med allt detta sagt, den värsta föräldratypen måste ju ändå vara den som struntar i föräldramötena.

Som vi.

Förlåt alla viktiga pedagoger som jobbar så hårt men efter fjärde barnet la vi av.

Han ärver sina syskons kläder och leksaker, han får ­ärva skolinformationen också, tänker vi.

Förlåt.

Wollins wow!

En miljon samlades i Paris för att marschera mot våld och terror. En miljon vågade trots att en gigantisk folkmassa är godis för de som vill döda urskillningslöst och ­omfångsrikt. Modigt och vackert. #jesuisrörd

Wollins wärsta

Erik Almqvist twittrade kort efter terrorattacken i ­Paris ”Told you so”. Visst var det så att Erik flyttade utomlands? STANNA DÄR.

ARTIKELN HANDLAR OM