"Jag måste koppla av från döden"

Sjuksköterskan Anna Jansson gör succé som deckarförfattare

BOKRECENSIONER

- Döende patienter läser ofta deckare.

Det har Anna Jansson lagt märke till. Hon är sjuksköterska på en lungklinik där två patienter dör i veckan.

Men också framgångsrik som deckarförfattare.

Nu är hon aktuell med sin fjärde roman "Silverkronan".

Foto: CHRISTER PÖHNER
SER UNGA DÖ I CANCER Anna Jansson delar sin tid mellan att skriva deckare och att arbeta som sjuksköterska på en lungklinik. - När jag ser unga flickor som röker får jag lust att gå fram och rycka ut cigaretten ur munnen på dem. Våra patienter som dör i cancer blir allt yngre. Den yngsta var 27 år, säger hon.

- Döden är tabu i vårt samhälle. Ingen vill tala om den. Då närmar sig patienterna den i deckarform. Eftersom det alltid finns ett "jag" som överlever på sista sidan behöver de inte stå ansikte mot ansikte med den.

Anna Jansson arbetar på nätterna.

"Ångesten växer på natten"

- Det är då ångesten kommer. Man kan inte nå all smärta med tabletter. Först när man är i dödens närhet vågar man ta upp existensiella frågor. Då, om inte förr, inser man att det viktigaste i livet är relationer. Man vill tala om känslomässiga svårigheter, kärlek, oförrätter, ouppklarade problem. Det värsta är konflikter med barn. Barn som man kanske inte talat med på tio år, barn som inte kommer när man är döende.

Anna Jansson säger att hon har lärt sig att livet inte är förutsebart, trots att vi låtsas det och planerar hela våra framtid.

- När man arbetar i dödens gränsland måste man göra något lustfyllt som motvikt. Tidigare har jag målat och tonsatt dikter. Numera skriver jag och det är hundra procent avkoppling. Jag glömmer att äta och blir röd om kinderna av upphetsning.

"Jag bara skrev och skrev"

Anna Janssons liv förändrades när familjen för några år sedan skaffade en dator med rättstavningsprogram.

- Jag hatade att skriva uppsats i skolan eftersom jag är så usel på stava. Men nu var det plötsligt inget problem längre. Jag satte mig vid maskinen och började skriva och det var som en fördämning brast. Jag skrev och skrev och skrev. Som om jag vore i en annan värld.

I sin debutroman "Stum sitter guden", som fick uppskattande recensioner, introducerade hon Maria Wern, en ung kvinnlig polis. Genom henne får läsaren en inblick i den slitsamma polisiära vardagen, konflikter och glädje ämnen.

"Liknar polisjobbet"

Anna Jansson ser likheter mellan sjuksköterskeyrket och polisyrket.

- Att vara polis är ett serviceyrke där man måste bemöta brottsoffren och visa dem omtanke. Samma sak gäller i mitt yrke - man är fysiskt utsatt och personligt engagerad. Och bägge jobben har konstiga arbetstider vilket gör att familjen lätt kommer i kläm.

Hennes senaste bok "Silverkronan" utspelas på Gotland, en miljö som hon känner väl eftersom hon är född och uppvuxen där. Det är en berättelse om mörka hemligheter i det förflutna, mord, våld och förnedring.

"Döden känns inte kuslig"

- För mig känns döden inte kuslig. Det är ondskan som är kuslig. Det är den jag försöker fånga.

Som författare får hon ofta erbjudanden om att hålla föreläsningar.

- I början var jag skräckslagen. Nu tycker jag att det är jättekul. Jag älskar att tala för gymnasister i en fullsatt aula. Att jag hade den här sidan kom faktskt som en överraskning för mig.

Men trots sina litterära framgångar har hon inga planer på att sluta som sjuksköterska.

- Det är en del av min identitet och arbetet känns meningsfullt.

Lyssna på Anna Jansson

Läser ur sin nya deckare "Silverkronan".

3 svar från Anna Jansson

Fakta: Anna Jansson

Anna Janssons boktips till...

Claes Malmberg

Kristian Luuk

Björn Rosengren

Ingalill Mosander

ARTIKELN HANDLAR OM