”Kärlek gör oss hänsynslösa”

Att skriva romaner är rena njutningen för Ian McEwan

Foto: VERONICA KARLSSON
- Det finns författare som anser att konstnärsskapet ska präglas av ett visst lidande. De kan sitta på en scen och beskriva sig själva som torterade själar och då vet jag att de i verkligheten älskar sina liv, säger Ian McEwan, lysande engelsk författare på Stockholmsbesök.
BOKRECENSIONER

Ett mästerverk.

Så beskrivs Ian McEwans senaste roman "Försoning".

Han är en av Englands mest prisbelönta och framgångsrika författare.

- Om folk visste hur nära extas man kan komma genom att skriva romaner skulle fler göra det. Men en del av njutningen är att den är hemlig.

Ian McEwan är en lite blyg, vänlig, och eftertänksam medelålders man med varm, humoristisk blick bakom glasögonen. Han har skrivit uppmärksammade böcker i 25 år men det är först med "Försoning" som han lyckats med det som alla författare drömmer om - att åstadkomma en internationell storsäljare som också fått lysande kritik.

Det är en roman som vibrerar av undertryckt sexualitet, skuld och förlåtelse. En trettonårig flicka misstolkar en händelse mellan sin äldre syster och en ung man. Den skada hon orsakar ska hon ägna resten av sitt liv åt att sona.

- Jag ser boken som ett utforskande av den mänskliga naturen och vår förmåga att sätta oss in i hur andra människor tänker och känner. Jag tror inte att du kan vara grym mot någon vars känsloliv du kan identifiera dig med. Det är själva kärnan i vad vi brukar kalla empati och moral.

"Passionen har mörka sidor

Kärlek är det viktigaste i livet, enligt Ian McEwan.

- Men passionen har även mörka sidor. Människor som förälskar sig kan bli själviska och hänsynslösa. De kan till och med intala sig att det är bra för barnen att föräldrarna skiljer sig. För att övertyga andra måste du först övertyga dig själv om att du gör rätt. När du väl lyckats med det har du tagit första steget för att gå runt problemen.

- Jag känner män i 60-årsåldern som satsat allt på en ny förälskelse och förstört sina liv. Men det finns också de som det gått bra för. När jag var ung hyllade jag den romantiska idén att kvinnor representerade allt gott i livet och hade en feministisk syn på skilsmässor - det mesta var mannens fel.

- Nu har jag själv gått igenom en plågsam skilsmässa och intagit en mer balanserad ståndpunkt. Jag vet att kvinnor kan vara kapabla till de mest avskyvärda handlingar, även mot sina barn. Den stora skillnaden är att män är starkare och kan använda sin styrka för att slåss och det är oförlåtligt.

Ian McEwans nästa bok ska handla om en hjärnkirurg och utspelas under en dag år 2003.

- Jag vill alltid att min nya bok ska skilja sig från den förra så den här är helt annorlunda. Men för att få den annorlunda måste jag vara en aning annorlunda själv.

Han säger att han inte är någon systematisk författare.

- Jag har aldrig någon klar idé om vad jag ska skriva, startprocessen kan bestå av korta utkast, enstaka meningar, dagdrömmeri, det är ganska frustrerande. Innan jag skrev "Försoning" satt jag och väntade i femton månader. Jag hade ingen aning om vad det skulle bli.

"Jag var blyg och modersbunden"

- Nu har jag bestämt att när den här är klar ska jag använda sex månader till att läsa Robert Musil, åka till Marrakech, gå sex veckor i bergen någonstans och låta ekot av den senaste boken försvinna.

Ian McEwans föräldrar anade nog inte att deras son skulle bli en världsberömd författare.

- Jag var väldigt, väldigt blyg och modersbunden som barn. Mycket medelmåttig i skolan, sa aldrig ett ord och hatade att tala inför publik. Ingen sa till mig att jag var intelligent förrän jag var sexton. Och då började jag uppträda som om jag var intelligent.

- Jag hade en underbar lärare som uppmuntrade mig att bli författare. Och jag är honom evigt tacksam. Det är inte mycket som blir bättre med åren. Ett undantag är skrivandet.

3 svar från Ian McEwan

Fakta: Ian McEwan

Ingalill Mosander