"Du kan aldrig fly ditt förflutna"

Åke Edwardson bryter tystnaden om Winters bakgrund

BOKRECENSIONER

GÖTEBORG

Kommissarie Erik Winter är tillbaka efter tre och ett halvt års tystnad.

Han är i bättre form än någonsin - i en tät berättelse på 500 sidor.

-Det var en njutning att skriva. Jag kände att jag hade total koll, säger Åke Edwardson om sin nya kriminalroman "Rum nummer 10".

Foto: anders deros
ENKELT SPRÅK Åke Edwardson skrev barnboken "Samurajsommar" före "Rum nummer 10". Barnbokens enkla språk följde då med.

I rum nummer tio på ett skabbigt hotell mördas en ung kvinna. Gatan ligger strax söder om centralstationen i Göteborg, i kvarter som stadsplanerarna glömde. Och bara en knapp kilometer från Winters tjänsterum på polishuset.

Flyr undan samhället

Ett gammalt, ouppklarat försvinnande visar sig vara en väsentlig bit av lösningen. Och ytterligare två kvinnor faller offer för någon som tycks vara samma brutala gärningsman. Upplagt för sträckläsning alltså.

-För mig som författare gäller det att hålla tillbaka. Utforska miljöer och händelser. Då föds spänningen, säger Åke Edwardson, 52.

Tre sanningar bär fram berättelsen.

Du kan aldrig fly från ditt förflutna.

Människors hemligheter är väldigt mörka och djupa.

Barns utsatthet.

En livslögn, med flera inblandade, tonar fram. Men hur lätt är det att kliva ur det svenska kontrollsamhället?

-Det är inget problem för den som verkligen vill. Oavsett om det handlar om födslar, identitet eller flyttar, säger Åke Edwardson som har kollat med sina kontakter inom polisen.

Mer polisarbete än tidigare

Kriminalkommissarie Lars Björklund har varit bollplank i många år. Den här gången läste kriminalkommissarie Torbjörn Åhgren det färdiga manuset.

-Eftersom polisproceduren spelar en så viktig roll i berättelsen. Och allt som händer i boken hade kunnat hända i verkliga livet.

Mördaren är man. Är han ett djur?

-Nej, det tycker jag inte. Han drivs av ondska och hämndkänslor eftersom han känner sig sviken. Djur har inte den förmågan. Att jämföra honom med ett djur vore att förenkla för mycket, säger Åke Edwardson.

I de fem tidigare böckerna lagar Winter mat, dricker whisky och lyssnar på obegriplig jazz. I "Rum nummer 10" är det inte mycket av den varan. Utredningen av de nya brutala morden löper parallellt med glimtar ur den gamla utredningen av det ouppklarade försvinnandet.

Winter råkar illa ut på slutet

Åke Edwardson tror att hans barnbok "Samurajsommar," nyss utkommen, påverkat honom. Där är berättaren en 12-årig pojke. Det tvingade fram ett ännu enklare och mer avskalat språk - som följde med in i "Rum nummer 10".

Erik Winter verkar betydligt mer avspänd än tidigare. Vi får veta mer om honom - och hur han och Angela träffades.

-Jag fick en sådan lust att ta några rejäla tag med hans karaktär. Jag gjorde honom ofärdig i den första boken "Dans med en ängel". Medvetet. Nu är han mer hel, säger Åke Edwardson.

I slutet av berättelsen råkar Winter riktigt illa ut.

-Där kanske det hade varit fräckt att sluta rent konstnärligt, säger Åke Edwardson.

I stället följer en epilog, på gränsen till gullig. Börjar du bli sentimental?

-Nej, men jag tyckte att jag fick bjuda läsaren på det.

Du skrev romanen "Jukebox" efter Winter-romanen "Segel av sten". Varför tog det så lång tid innan du satte dig ner med honom igen? Hade du blivit för fin för deckare?

-Både Winter och jag behövde vila. Jag fick ny energi. Winter började som Sveriges yngsta kommissarie.

-Nu får han kanske sluta som Sveriges äldsta. Det kan bli tio böcker totalt.

I måndags kväll hade första delen av nya Winter-serien premiär i SVT.

Tidigare samma dag började Åke Edwardson arbeta på uppföljaren till "Rum nummer 10".

-Det har aldrig hänt förut. Men jag hade så mycket energi över och intrigen är redan klar, 20 rader på ett papper.

Slutscenen är också spikad.

-Jag väntar alltid in den innan jag sätter i gång.

Fakta: Åke Edwardson

3 svar från Åke Edwardson

Åke Edwardsons boktips till...

Kerstin Danielsson