”Jag har ruvat på historien i många år”

Jan Arnald ger ut en mörk kärleksroman – Arne Dahl en ny deckare

BOKRECENSIONER

Boken heter ”Maria och Artur”.

Men det var aldrig lika med sant.

Nu fogas nya kapitel till den trasiga kärlekssagan om författarparet Artur Lundkvist och Maria Wine.

Foto: LOTTE FERNVALL
EN PLATS I SOLEN ”Nu vill jag skriva lika mycket Jan Arnald som Arne Dahl”, säger Jan Arnald, här vid Artur Lundkvists byst i Solna. Arnald, som länge stått i skuggan av sitt eget deckaralias Arne Dahl, tar nu plats i solen med kärleksromanen ”Maria och Artur”, om författarparet Maria Wine och Artur Lundkvist.

– Jag ville skriva en ren kärleksroman, en jubelsång. Men det enda som hördes från Råsundavägen var ett jämmer, säger Jan Arnald.

Han står vid Artur Lundkvists byst på en solfläckig gräsmatta i Solna och ser ned mot balkongen där akademiledamoten och hustrun Maria Wine länge bodde.

Många kulturpersonligheter har hittat hit genom åren, till och med Gabriel Garcia Marquez, minns en förbipromenerande granne.

Konstig atmosfär

Jan Arnald har alltid haft den svenske författaren och den danska poetissan i sin forskningsradar. Så när han fick lust att romanberätta igen – förra året, när han själv hade drabbats av kärlek, den där vansinniga, gränslösa, den efter skilsmässan – då var huvudpersonerna självklara.

– Jag har ruvat på historien i många år. Ända sedan jag klev in i deras lägenhet och kände den konstiga atmosfären.

Det var i slutet av 1980-talet och Artur Lundkvist skulle snart lämna Maria Wine med drygt tio ensamma år kvar att leva.

Han, som hellre diktade livet än levde det, var sängliggande efter en hjärtinfarkt. Hon, som aldrig velat befatta sig med vardagen, var inlåst i förortstrean och en missklädsam samaritroll.

Jan Arnalds bok krossar myten om det gyllene författarparet som under decennier satt i Bonniers soffa på Manilla i ett magiskt skimmer och höll hov.

– Jag försöker se människor och inte heroer. Visa även det sjaskiga och tragiska, utan att dra slutsatsen att livet är skit.

Paret var gifta i mer än sextio år. Men ändå inte. De levde här och nu. Helt fritt både sexuellt och känslomässigt, med ändlösa förälskelser vid sidan av.

– Inget fick störa det som var viktigast – skrivandet. Varken ett tyngande äktenskap eller barn.

En lycklig förening

Jan Arnald lever också i skrivandet. Precis som Artur Lundkvist skrev han en bok före puberteten. Sedan debuten för 15 år sedan har han släppt lika många böcker. I år blir det faktiskt två.

Den nionde Arne Dahl-deckaren kommer i höst. Hans deckaralias är vid det här laget mer känt än han själv. Medan en Jan Arnald släpps i 5 000 exemplar, trycks en Arne Dahl i minst 50 000.

Ändå ville han länge inte helt identifiera sig med figuren Arne Dahl. Kunde inte förena en smal experimentell författare och en folklig deckarförfattare i samma kropp. Det tog fem romaner innan Jan Arnald avslöjades som den mystiske Arne Dahl. Men då var han ganska lättad. Döttrarna slapp hålla tyst och själv fick han äntligen del av glansen kring ett författarskap.

– De håller på att bli en lycklig förening inom mig. Jag kommer nog aldrig att bli en riktigt smal författare igen. Min bok ”Barbarer” var en koloss och inte så publiktillvänd. Jag tror inte på litteraturen som bara formexperiment.

Drömmer om att resa och skriva

Arne Dahl har mötts väl av både läsare och kritiker, och i Tyskland regnar priserna över den svenske deckarförfattaren. Och nu slirar han på löftet, eller hotet, att det bara ska bli tio böcker totalt. I stället för att ta livet av Arne Dahl vill han balansera sina olika jag.

– Jag hoppas att det blir ett växelbruk mellan Arne och Jan. Att de blir jämbördiga. Jag vill också mer skriva åt det ljusa, optimistiska hållet.

Helst vill han resa och skriva. Som Artur och Maria.

– Drömmen är två författare som reser tillsammans utan att behöva tänka på pengar. Bara kunna säga: ”I morgon drar vi till Algeriet”, säger Jan Arnald.

I vinter bär det faktiskt av. Till Thailand.

Sara och Jan.

Och det är lika med sant.

Jan Arnalds boktips till...

Jessica Ritzén