Så skriver du en succédeckare!

Följ med på skrivarkurs för blivande kriminalförfattare

BOKRECENSIONER

Det svenska deckarundret växer sig allt större och intresset för kriminalromaner fortsätter att öka.

Men varför nöja sig med att läsa när man kan skriva en egen bestseller?

Följ med Aftonbladet på deckarkurs!

Foto: BJÖRN BILLGREN
Söndags reporter Cecilia Billgren låter blodet flöda.

Stieg Larssons Milleniumtrilogi har lästs av en hel värld, och här hemma har kriminalförfattare som Camilla Läckberg och Mons Kallentoft släppt nya bestsellers bara i år.

Sedan Liza Marklund på allvar gjorde det accepterat att läsa deckare igen med ”Sprängaren”, har antalet svenska deckarförfattare bara ökat. Och bakom flera av de nya svenska succéförfattarna står läraren och författaren Sören Bondesson, 53. I snart tio år har han hållit skrivarkurser för blivande deckarförfattare, och den här hösten har han haft mig som elev.

Många är journalister

När vi träffas för den första lektionen i Folkuniversitetets lokaler i centrala Stockholm är det fortfarande sommar ute.

– Jaha, hur många journalister och advokater har vi i gruppen den här gången då, säger Sören och öppnar kvällens första burk Pepsi Max.

Han dricker en hel del Pepsi max, vår lärare. Ett bra sätt att hålla sig vaken när man har sju olika skrivarkurser igång samtidigt.

Det visar sig bara vara två journalister och en advokat. Ibland är det betydligt fler.

Sören fortsätter med en genomgång av olika typer av kriminalromaner och konstaterar att om någon kan förnya pusseldeckaren, alltså Agatha Christies paradgenre, ja då blir man garanterat publicerad.

Vi lär oss av felen

Vid varje tillfälle under kursens gång får vi en skrivuppgift till nästa vecka. Sedan läser vi varandras texter, diskuterar dem tillsammans och ger kritik och beröm. Gör vi fel och misstag är det bara bra, säger Sören. Alltid lär man sig nåt.

– Jag har gjort alla fel man kan göra. Det tog tio år innan jag skrev något som var bra, säger han uppmuntrande och tillägger att han lätt skulle kunna tapetsera en mindre toalett med alla refuseringsbrev han fått genom åren.

Det är roligt och lite nervöst att lämna ifrån sig texter, men varje vecka får jag inspiration, tips och idéer från resten av kursdeltagarna.

– Hur mycket våld och död måste man ha med egentligen, frågar min kurskamrat Carin Öblad när vi gårigenom veckans texter en regnig kväll i november.

Skrivuppgiften var ”Skriv nåt äckligt”, vilket visade sig svårare än man kan tro.

Frågan är befogad. Hur mycket våld, blod och död

behövs egentligen i en kriminalroman?

– Det beror helt på storyn, säger Sören.

I Carins fall behövs inte så mycket, eftersom hon skriver på en slags psykologisk thriller. Själv skriver jag om en man som blir torterad och mördad i ett pappersbruk, med en ingående beskrivning av hur offret långsamt mals levande av en maskin som omvandlar träflis till pappersmassa.

Det blir höga poäng på äcklighetsskalan, men ändå bakläxa.

Sören, som jobbat på ett pappersbruk, har invändningar.

– Det skulle aldrig gå att mörda någon på det där viset utan att lämna spår efter sig. Dessutom jobbar man oftast treskift på bruk, så det är alltid folk där, säger han.

Research är a och o. För att skriva trovärdigt krävs att man har koll på detaljerna. Oavsett om det gäller hur olika mordvapen fungerar eller om en karaktär har en ovanlig hobby.

Ett vanligt fel deckarförfattare gör är att inte ha koll på polisarbetet, till exempel får vi lära oss att Henning Mankell gjort några klavertramp i böckerna om Kurt Wallander.

Nu fattas bara storyn...

Likaså gäller det att komma på en historia som är spännande, innehåller några vändpunkter och har en bra upplösning. Där har jag fortfarande mycket kvar att lära.

Som journalist är jag van att förhålla mig till sanningen, men som författare gäller det att lita på sin fantasi och berättarförmåga.

– Ja, du skriver ju betydligt bättre än både Läckberg och hon den där på Gotland, säger Sören till mig under den sista textgenomgången. Nu gäller det bara att komma på en riktigt bra story också!

FAKTA

Marklund Sveriges första deckardrottning

När Henning Mankell skrev ”Mördare utan ansikte”, 1991 ansågs det fortfarande lite fult att läsa deckare i Sverige, och det skrevs heller inte så många kriminalromaner.
Förändringen kom med Liza Marklunds första bok om journalisten Annika Bengtzon (”Sprängaren”, 1998). Hon blev Sveriges första deckardrottning, och efterföljarna lät inte vänta på sig.
Synen på deckare ändrades under börjar av 2000-talet och det ansågs inte längre lika fult att varken skriva dem eller läsa dem.
På topplistan över mest sålda böcker 2008 finns många deckare, till exempel ”Män som hatar kvinnor” av Stieg Larsson (737? 805 sålda böcker), ”Snabba cash” av Jens Lapidus (485 880 st) och ”Midvinterblod” av Mons Kallentoft. (204 571 st).

Lästips!

Minette Walters: ”Skulptrisen” Bra intrig med en oväntad vändning.
Thomas Harris: ”Röda draken” Så ska en bra intrig byggas upp.
Kerstin Ekman: ”Händelser vid vatten” Bra språk och bra persongestaltning.
Peter Hoeg: ”Fröken Smillas känsla för snö” För spänningen och språket.
James Ellroy: LA-kvartetten:”Den svarta dahlian”, ”Den stora tomheten”, ”L.A. Konfidentiellt” och ”Vit jazz” för den täta stämningen och det korthuggna deckarspråket.

ARTIKELN HANDLAR OM