Skyll inte på skarven – den hör hemma här
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-06-21 | Publicerad 2016-06-17
Naturvårdsverket: Övergödning och överfiske främsta orsakerna till Östersjöns problem
DEBATT. I Aftonbladet den 13 juni argumenterar fiskekonsulent Gunnar Berglund för att mellanskarven bidrar till Östersjöns miljöproblem. Han menar att Naturvårdsverket felaktigt medverkar till att skydda mellanskarven i tron att det är storskarv, som Berglund menar är en annan art.
Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för Sveriges viltförvaltning och för miljöövervakning av bland annat fågelpopulationerna. Vi har även ansvar för den nationella förvaltningsplanen för skarv. Med anledning av detta och Berglunds debattartikel vill vi ge vår syn i denna uppmärksammade fråga.
I Naturvårdsverkets fågelskyddsarbete utgår vi ifrån den vetenskapliga indelningen i arter och raser. Enligt bland andra International Union for Conservation of Nature (IUCN) förekommer arten storskarv som två raser i Europa: rasen ”mellanskarv” (Phalacrocorax carbo sinensis), som häckar i söt- och bräckvattenmiljöer från södra Europa norrut till norra Östersjön, och rasen Phalacrocorax carbo carbo (som inte har något svenskt rasnamn) som häckar längs norra och västra Europas atlantkuster. I Sverige är det bara mellanskarven som häckar medan Phalacrocorax carbo carbo i huvudsak är en vintergäst.
Samtliga fåglar som naturligt förekommer inom EU omfattas av skyddet från EU:s fågeldirektiv. Berglund argumenterar för att mellanskarven ska ses som en invasiv främmande art som exempelvis mårdhund.
Tillgängliga fakta visar att rasen mellanskarv sedan länge förekommer naturligt inom Europa. Flera tusen år gamla arkeologiska fossilfynd visar att rasen fanns i Europa långt innan européerna började bedriva handel med exempelvis Kina.
Mellanskarven häckade även i södra Sverige på 1800-talet men utrotades. På 1940-talet återetablerade sig rasen som häckfågel i Kalmarsund och i dag bedöms ungefär 40 000 par häcka i Sverige. Populationsökningen har sedan några år avstannat och mellanskarven minskar även något i flera kustområden.
Skarvpopulationen konsumerar stora mängder fisk men i flertalet av de studier som gjorts har det inte gått att säkerställa någon varaktig negativ påverkan på fiskbestånden i havsmiljön.
Däremot visar flera studier att skarven kan påverka fiskbestånden i sötvattenmiljöer och lokalt i grunda havsområden. Om det framgår att skarvar riskerar orsaka allvarlig skada på fisket kan länsstyrelsen tillåta skyddsjakt.
Berglund argumenterar för att Östersjöns stora problem beror på mellanskarvens återkomst, men tillgängligt vetenskapligt underlag ger en annan bild.
Övergödning och överfiske utanför de kustnära områdena anges som de främsta orsakerna till Östersjöns miljöproblem. Dessutom tillkommer effekter av klimatförändring, miljögiftsanvändning med mera.
Övergödningen har ökat mängden små och mellanstora fiskar i Östersjön vilket gynnat mellanskarven. Även andra fiskätande fåglar som olika tärnor och grisslor har ökat i antal som en följd av Östersjöns övergödning och antalsminskningen av de stora rovfiskarna.
Naturvårdsverket och andra myndigheter har arbetat med frågan om Östersjöns miljötillstånd i flera decennier – både nationellt och internationellt.
Orsakssammanhangen är mycket komplexa och flera av de praktiska svårigheterna handlar om att problemen ofta måste lösas i samarbete mellan alla Östersjöländer, vilket ofta kräver politiska överenskommelser på internationell nivå.
Krister Mild
Läs Gustav Hemmings replik: Låt skärgården få liv igen – skjut skarven
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.