ÅSIKT

Jagade unga mot döden – frikändes

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

avOlle Svenning

KULTUR

Domen för poliserna fastställd efter tio års utredning

1 av 4
Jagade av polisen flydde Zyed Benna och Bouna Traoré in i den här transformatorstationen i förorten Clichy-Sous-Bois utanför Paris där pojkarna dödades av den höga spänningen. Foto: AP

Den 27 oktober 2005 jagade fransk polis två tonårspojkar, Zyed Benna och Bouna Traoré, in i döden. I måndags, efter nästan tio års utredningar, föll domen mot de vita poliserna: Oskyldiga.

Zyed och Bouna bodde i den eländigaste av Paris förorter, Clichy-sous-Bois. Vid 17-tiden torsdagen den 27 oktober lämnade de och några kompisar Parc des Sports. På vägen hem hoppade några av dem in på en byggarbetsplats. Polisen larmades, störtade till platsen och tillfångatog en av killarna, David, och satte handklovar på honom.

Zyed Benna

Zyed och Bouna greps av panik och sprang från polisen; de försökte undkomma; de fruktade hårda straff, fast de inte gjort något olagligt. De var les beurs, nordafrikanska ungdomar, och visste att de inte hade någon chans mot polisen. Till slut fann Zyed och Bouna en transformator, märkt med det mäktiga kraftbolaget EDF:s namn och med ett varningstecken: ”Livsfara”. De båda gömde sig ändå där.

Polisen jagade, konfererade, spårade och hittade de två tonåringarna: Ja, har de tagit sig in i transformatorn då har de knappast någon chans

Bouna Traoré

att överleva. Så sa en av poliserna, enligt de utskrivna rapporterna.

Han hade rätt; de två pojkarna brändes till döds. Polisen visste alltså att de elektriska stötarna skulle ta livet av pojkarna, men ingen ingrep, ingen sökte förhindra dödsprocessen

Efter tonåringarnas död förstärktes både sorgen och vreden i les Cités, som gettona kallas. Det utbröt ett slags krig mellan maktens Frankrike och de fattiga förortsungdomarna. Inrikesminister Nicolas Sarkozy lovade spola bort de upproriska ungdomarna med högtrycksspruta. Bilar och byggnader sattes i eld i förorterna. Med tiden skulle över tiotusen bilar ha bränts i de fattiga, segregerade gettona

Upproren klingade av sedan myndigheterna lovat en hederlig och anständig rättegång och noggranna utredningar om de båda ungas död. Civila föreningar bildades för att mobilisera de som kallas de farliga klasserna till fredligt motstånd. En av organisationerna kallades ACLEFEU, som kan översättas till ”Nog med eld”. Folket i förorterna deltog i presidentvalet 2007 i en utsträckning som saknar motstycke. Men Sarkozy, mannen som lovat utrota ungdomarna som skadedjur, vann i alla fall.

Så kom det nya, definitiva nederlaget i ett domstolsutslag, fällt i Rennes, i måndags. Poliserna, den ena en vikarie, frikändes på alla punkter och inga överklaganden är längre möjliga.

Vi tror inte på den juridiska rättvisan, bara på den gudomliga, sa en av pojkanas anhöriga. Pojkarnas advokat Jean-Pierre Mignard kallade domslutet rasism. Det finns en rasklyfta som skär rakt igenom det franska samhället, sammanfattade han.

I vintras, efter morden på satirtidningen Charlie Hebdos medarbetare och på judiska män i en kosher-affär, förklarade den hårdföre premiärministern, socialisten Manuel Valls, att det råder apartheid i Frankrike. Förorterna med sin fattigdom, usla skolor, extrema arbetslöshet, tilltagande religiösa fundamentalism, påminner, menade han, om de mänskliga villkoren i den vita rasistdiktaturen i Sydafrika. I det landet organiserade sig de förtryckta till motstånd; i de franska förorterna finns ingen sådan motsvarighet.

Valls och hans socialistparti tillhör de politiska förlorarna i det franska apartheid- systemet. Marine Le Pen och hennes högerextremister är vinnarna.