Ett eko från en annan tid
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-10
Ulrika Kärnborg har läst
memoarer om en svunnen vänstervåg
Jag har just sett det sista avsnittet av säsong tre av dramaserien Mad men. Reklammannen Don Draper har fått sparken av en av sina huvudkunder, mångmiljardären Conrad Hilton. Rasande påminner han Hilton om att denne kallat honom sin son. Hilton blir sur och väser något i stil med att han själv minsann slitit hund för vartenda öre och att han inte trott Draper om att vara en dålig förlorare.
Den amerikanska drömmen. Att starta med två tomma händer. Och myten om att den som tjänar mest alltid är den som jobbar hårdast. ”Jag har alltid tyckt illa om politikers, mediakommentatorers och bolagsdirektörers prat om hur rik man blev om man arbetade hårt”, skriver den amerikanske historikerprofessorn och aktivisten Howard Zinn i sina memoarer som lilla Karneval förlag ger ut i dagarna.
Zinn, som gick bort i januari förra året, personifierar på många sätt den amerikanska efterkrigstiden. Efter att som bombflygare ha deltagit i andra världskriget, blev han övertygad pacifist och deltog i medborgarrättsrörelsen under 50- och 60-talen. När Vietnamkriget bröt ut var han ideologiskt väl förberedd och kastade sig huvudstupa in i fredsrörelsen.
Storpolitisk aktör blev han när han mitt under Tet-offensiven i januari 1968 tillsammans med pastor Daniel Berrigan gjorde en diplomatisk blixtvisit till Vietnam och tog emot tre amerikanska krigsfångar som den nordvietnamesiska regeringen bestämt sig för att frige. Några år efter hettade det till igen när Daniel Ellsberg, före detta medarbetare i Rand Corporations, i en think-tank för försvarsdepartementet, sa att han måste berätta något i största förtroende.
När Ellsberg jobbat med att sammanställa en hemlig rapport som skulle fungera som officiell historik över Vietnamkriget, upptäckte han att staten hade ljugit för det amerikanska folket gång på gång.
Ellsberg läckte uppgifterna till Zinn, som tillsammans med några vänner sammanställde det som sen kom att kallas The Pentagon Papers, och som sannolikt bidrog till Nixonadministrationens fall och slutet för Vietnamnkriget.
Men mest känd i USA är ändå Zinn för sin historiebok, storsäljaren Det amerikanska folkets historia. Som folkbildare
lyckas Zinn levandegöra folkets historia, samtidigt som han lyfter fram folkmordet på USA:s urinvånare och slavhandeln som själva förutsättningarna för denna historia – skandalösa avslöjanden på sin tid.
Men samtidigt ligger optimismen där och pyr. ”Om vi kommer ihåg de tider och platser – och de finns många – där människor har betett sig storslaget, så skänker det oss energi till handling och möjlighet att sätta denna roterande värld i rörelse i en annan riktning.
Ja, det är inspirerande att läsa Zinns memoarer – ett eko från ett annat, mer optimistiskt tidevarv.
Hela tiden står vanliga människors mobilisering i centrum: den bergfasta tron på att många små handlingar och vanligt folks vardagliga engagemang kan övervinna vilket politiskt motstånd som helst.
