Inför övergrepp kan man inte vara neutral

avMattias Gardell

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Mattias Gardell om den orättfärdiga invasionen av Gaza

Israeliska stridsvagnar nära gränsen mot Gaza. Foto: Ronen Zvulun.

”Infanteriet skall erövra hela Gazaremsan”, skrev Moshe Feiglin, vice talman i Knesset, dagen innan de israeliska marktrupperna sändes in. Han vill se en maximal attack, ”utan hänsyn till ’mänskliga sköldar’ och ’miljöförstörelse’”. ”De som inte vill bli skadade bör lämna [Gaza] omgående. Sinai är inte långt från Gaza. Dit kan de dra”. Sedan skall Gaza ”för evigt” bli en del av Israel, befolkad av israeler, ”vilket också kommer att minska bostadsbristen”.

Palestinier som inte varit involverade i antiisraeliska aktiviteter skall få ”generösa utflyttningsbidrag”, medan enstaka palestinier via individuell domstolsprövning kan ges israeliskt medborgarskap inom några år, förutsatt att de accepterar israelisk överhöghet. En viktig skillnad mellan denna ”lösning” och Hamas hårresande tal om att driva judarna i havet är att Feiglin tillhör det statsbärande Likud som kan sätta en stats militära resurser bakom orden.

Det är inte första gången vi reduceras till vittnen inför det militära ursinne som låter dödandets högteknologi skörda triumfer räknat i civila dödstal. Likväl tycks redaktionernas minne kort. I svensk dagspress publiceras ”faktarutor” som anger att konflikten började med tre bortförda israeliska tonåringar från Hebron.

Konflikten går dock längre tillbaka än så. En faktaruta bör åtminstone inkludera FN:s delningsbeslut 1947, löftet om den palestinska stat som ännu inte infriats och den etniska rensningen 1948, då 800 000 palestinier fördrevs. Varför faktarutorna inte går längre tillbaka än juni 2014 ter sig gåtfullt. Oavsett skäl kan de israeliska attackerna därmed framställas som ett ”svar”.

Detta samspelar med dagens journalistiska idé om ”neutralitet”. ”Båda sidor” måste höras, om det så är nazister som mordhotar politiker eller krigsförbrytare som bombar sjukhus. Det är alltid två som träter, heter det. Visst. Men i detta fall finns det endast en ockupant, en militärt rustad statsmakt. Kanske sökte Stefan Löfven i sitt omdiskuterade facebookinlägg också vara ”neutral” inför rapporterna om civila dödsoffer? Jag saknar den socialdemokrati som inte ställde sig ”neutral” inför svaga gruppers utsatthet utan vägleddes av den etiska principen att stå på de förtrycktas sida.

Carl Bildt uppvisar inte större handlingskraft. ”Vad vi kan göra”, säger Bildt, ”är att vädja om eld upphör”. Det är inte sant. Som utrikesminister kan Bildt göra en hel del. ”Vi är mycket tydliga”, sa Bildt i mars 2014. ”Vi kommer aldrig att acceptera att man med militärt våld sliter loss delar av länder”. Uttalandet kom sedan sanktioner införts mot Ryssland, efter annekteringen av Krim.

Inför sanktioner mot Israel och motiveringen kan återanvändas. Avbryt det militära samarbetet med Israel. Låt Sverige gå i täten för en bojkott mot Israel, liksom under kampen mot dåtidens apartheidregim i Sydafrika. Inför övergrepp kan man inte vara neutral. Sann neutralitet vore att döma alla parter efter samma måttstock. Inför sanktioner mot varje part som bryter mot FN:s deklarationer. Ställ varje misstänkt krigsförbrytare inför rätta i Haag. Med en sådan neutralitetsprincip skulle utsikterna till rättvis och hållbar fred stärkas