Kultur

Nu höll en av deras egna i geväret

Efter sörjandet ska danskarna återgå till lyckan

Av: 

Elina Pahnke

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Polis och räddningsfordon i närheten där flera personer har dödats vid en skottlossning på ett köpcentrum i Köpenhamn.
Polis och räddningsfordon i närheten där flera personer har dödats vid en skottlossning på ett köpcentrum i Köpenhamn.

KULTUR

På de sista sidorna i Halfdan Piskets seriealbumstrilogi om sin pappas flykt från turkiskt militärfängelse till Danmark, är hans far avbildad framför en tv-apparat.

Han väntar på sitt danska pass, som snart ska landa i brevlådan.

Pappan röker en cigarett och tittar på nyhetssändningens grafik.

“På tv:n pratar de om danskar

Om en ny statistik som gjorts om dem

Att danskarna är det lyckligaste folket i världen

Jag vet inte om jag kommer att räknas med i en sådan statistik

Om jag alltid kommer att vara en främling här”


Den sista delen i trilogin släpptes 2016.

Sex år senare pratar de återigen om danskar på tv:n.


Under söndagen gick en man in på köpcentret Fields i Köpenhamn med ett gevär i handen och sköt ner folk. Tre personer är döda. Flera är allvarligt skadade.

I en av affärerna stod Melike och Cihad Korkmaz med sin bebis.

Till Sydsvenskan säger de att allt kändes overkligt, som ett tv-spel. Plötsligt stod gärningsmannen framför Cihad Korkmaz och riktade geväret rakt mot honom. “Jag är övertygad om att han hade ett rasistiskt motiv. Jag såg hur ett gäng vita tjejer i studentmössor sprang förbi, utan att han sköt mot dem. Men när han fick syn på mig så siktade han direkt och försökte skjuta mig”, berättar Cihad Korkmaz.


När statsminister Mette Fredriksen kommenterar händelsen är gärningsmannen osynlig.Jag vill uppmuntra danskarna att stå tillsammans och stötta varandra i denna svåra stund” skriver hon i ett pressmeddelande. Statsministern, annars ivrig att hävda parallellsamhällenas existens, som gärna delar in människor i offer och förövare, undviker nu att peka ut någon. Folket ska stå enade. Dådet var en tragisk slump – nu återstår bara att sörja.

Så lät det inte för några år sedan, efter terrorattentatet på kulturhuset Krudttønden, riktat mot ett samtal där Lars Vilks närvarade. Danmarks dåvarande statsminister, Helle Thorning-Schmidt, meddelade då att “Ingen ska komma undan med att angripa det öppna, fria och demokratiska danska samhället”.

Den gången var gärningsmannen betraktad som en främling som skulle straffas. Den här gången var det istället en av de egna som höll i geväret.


Samtidigt som tidningarna informerar om dödsoffren – två tonåringar, en 47-årig man – står Ulf Kristersson på Almedalen och pratar om Danmark som ett föredöme. Moderaternas partiledare hyllar grannlandets juridiska apartheidsystem, den så kallade ghettolagstiftningen, som innebär att människor kan dömas till dubbelt så höga straff om brottet begås i de så kallade ”skärpta straffzonerna”.

Det senaste decenniets danska regeringar – oavsett om de varit högerledda eller socialdemokratiska – har pekat ut områden där den rasifierade arbetarklassen bor och benämnt dem som ghetton. Deras hyresrätter har rivits. Invånarna har tvångsförflyttats. I Helsingör fick hyresgästerna i Nøjsomhed vräkningsbeslut för några år sedan – för att kommunen beslutat att området hade för många boende med utländsk bakgrund.

Det var det här författaren Jonas Eika syftade på i sitt tacktal när han tog emot Nordiska Rådets litteraturpris 2019: “I Danmark är rasismen både kulturellt betingad och juridisk. I Danmark har vi statsrasism”.

Jonas Eika tar emot Nordiska Rådets litteraturpris i Stockholms konserthus

Eller med den danska författaren Lone Aburas ord i “Den svarta boken (B-sidor)”:


“En imam, en pappa och en gängledare

är inte början på en dålig vits

utan ett parallellsamhälle ni själva har skapat

med kassa stödordningar

och vallöften doppade i syra och bensin”


Ingenting i danskarnas självbild har förändrats av att en vit man gick in och mördade människor på ett köpcentrum. Han ska beskrivas som ett undantag. De verkliga brotten, de som leder till misstänkliggörande och lagändringar, dubbla straff och tvångsassimilering, pågår enligt den danska regeringen långt bort från Fields. Brottslingen förblir en främling, och främlingen fortsätter att beskrivas som en brottsling. Lone Aburas skriver:


“Jag har ett hat

som jag försvarar med förtvivlan över

att katastrofer

alltid drabbar de för vilka allt

redan är raserat.”


Danskarna ska sörja offren på Fields och sedan hävda sig vara de lyckligaste människorna i världen.

Den fortsatt ledsna, vars sorger återupprepas genom den danska statens pågående våld, kan helt enkelt räknas bort ur statistiken.


Rättelse: I en tidigare version stod det att man kan dömas till högre straff för att man bor i ett särskilt område. Den stämmer inte. Det som gäller är att högre straff kan ges till den som begått brottet i en så kallad ”skärpt straffzon”.

ANNONS

Prova Nextory gratis i 30 dagar - marknadens största utbud av E-böcker och ljudböcker!

Extern länk från Nextory

Gå till Kampanjen

Publisert:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Köpenhamn