Vad bryr sig kapitalet om sexet?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-16

JOHANNES BJÖRK om relationen mellan queer och kapitalism

Queer är socialism, skrev Athena Farrokhzad och Tova Gerge i en artikel som ifrågasatte det motstånd queer väcker bland vänsterfeminister. Ann Charlott Altstadt, Kajsa Ekis Ekman och Inga-Lina Sangregorio replikerade och fick i sin tur svar av Farrokhzad och Gerge. I dag vidareutvecklar Johannes Björk resonemanget kring relationen mellan queer och kapitalism.

I en debattartikel (17/3) hävdar Athena Farrokhzad och Tova Gerge att queerrörelsen är en kritik av en heterosexuell ordning som skulle vara intimt sammankopplad med kapitalismens logik. Ett genomgående drag i artikeln är det ständiga understrykandet av queerrörelsens utanförskap. Ett utanförskap som inte bör sörjas utan betraktas som en plats utifrån vilken kapitalismen och den heterosexuella ordningen kan kritiseras.

Det är möjligt att queerrörelsen är en kritik av dessa ordningar, men det utesluter inte att den samtidigt är en del av den kapitalistiska ordningens logik. Jag menar inte att på något vis ifrågasätta queerrörelsens sexuellt marginella position. Det skulle vara idiotiskt, reaktionärt och respektlöst. Men på samma vis som Farrokhzad och Gerge menar att Maciej Zaremba förväxlar sexualpolitiska begrepp och gör sig skyldig till historielöshet, så ifrågasätter jag Farrokhzads och Gerges ekonomisk-politiska historiesyn. Inte för att på något vis anklaga dem, utan för att konstruktivt bidra till formandet av deras mycket viktiga strategi.

Farrokhzad och Gerge anklagar kapitalismen för vad de kallar dess ”essentialistiska logik”. (Ett essentialistiskt påstående i sig, eftersom kapitalismen är något i allra högsta grad rörligt, vars styrka ligger i förmågan att anpassa sig efter ekonomiska, materiella och sociala omständigheter.) Den essentialistiska logiken skulle bestå i att staten och kapitalets profitmaximering är beroende av mänskligt arbete – enklare formulerat ligger det i statens och företagens intresse att den du knullar med är av motsatt kön eftersom de kommande barnen är blivande arbetskraft!

Visst vet vi att så var fallet under urbaniseringens och industrialiseringens tidevarv. Upprättandet av fängelser, sjukhus, pedagogik och stadsplanering inrutade inte bara medborgarnas vardag, utan också deras privatliv. Man tycktes fråga sig hur mycket och med vilka man skulle tala om könet? Hur många barn var lämpligt att ha med tanke på familjens ekonomiska balans?

Dagens postindustriella nätverkssamhälle är däremot inte beroende av mänsklig arbetskraft i samma utsträckning som en gång våra industriella samhällen. Snarare består senkapitalismen i att omfördela, distribuera, köpa och sälja data eller information. Kort sagt har cirkulationen tagit produktionens plats som kapitalismens motor. Och produktionen? Ja, den äger rum så långt bort att vi tycks glömma bort den.

En sådan cirkulation kräver en informations- och kommunikationsteknologisk grund som också i mångt och mycket kan förändra våra sociala och sexuella identiteter, och har så gjort. Den kapitalism som enligt Farrokhzad och Gerge sammankopplade det västerländska samhällets begärstrukturer med dess ekonomiska intressen, förkroppsligat i kärnfamiljen, är inte längre den rådande. I dagens kapitalism (om den nu är en) har profitmaximeringen till viss del frigjort sig från varuproduktionen och är, återigen, inte i lika stort behov av fysiskt mänskligt arbete.

Det är kanske mot bakgrund av detta rum mellan produktion och profit som man måste förstå de senaste decenniernas klyvning mellan begär och reproduktion? Om man ska följa Farrokhzads och Gerges ekonomisk-politiska slutsats fullt ut – det ekonomiska systemet bestämmer den sexuella normen – så tycks det allt större uppmärksammandet av den queera kroppen alltså vara en del i kapitalismens förändringar. Detta eftersom denna kropp uppenbarar ett begärsflöde oavhängigt idén om reproduktion, på samma sätt som senkapitalismen påvisar ett ekonomiskt flöde som i viss mån är oberoende av varuproduktionen.

Avslutningsvis finns det ett faktum som inga postmodernistiska språkvändningar eller kapitalistiska kritiker kan ta sig runt, nämligen att den heterosexuella koden är inskriven på varje individs kropp. Det heterosexuella knullandet är inte längre nödvändigt, men dess genetiska kod är vår biologiska bestämmelse. Biologisk reproduktion är inte beroende av heterosexuellt samleve, sådant kan medicinska ingrepp ordna. Det relevanta här är dock att hålla tungan rätt i mun och begreppen i ordning – en sådan heterosexuell kod bestämmer inte på något vis en heteronormativ identitet!

Ska queerrörelsen kunna vara en omvälvande rörelse (så väl teoretiskt som praktiskt) så måste den inse den revolutionära potentialen i en hetero-sexualitet som kopplat bort idén om reproduktion, som spränger den binära könskomplementerande modellen. Queerrörelsen har, så vitt jag vet, förbisett det etymologiska faktum som ordet heterosexualitet rymmer – det vill säga mångfaldens sexualitet. En Kropp utan Organ har hjärtat varhelst den behöver upprätta flöden.

Johannes Björk

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.