ÅSIKT

Ingenting har blivit bättre på Bokmässan

Åsa Linderborg: Prata aldrig mer om yttrandefrihet

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
1 av 3 | Foto: Fredrik Sandberg/TT / TT NYHETSBYRÅN
KULTUR

Det har varit lättare i år att sätta ihop ett schema i montern när tvåhundra författare och journalister inte längre bojkottar tillställningen, men som happening har någonting viktigt gått förlorat när mässan förväntas bli som förr om åren: ett tryggt och mysigt vardagsrum för dem som skenbart tycker lika. 

Vi som är verksamma i kulturbranschen delar upp tiden före och efter Bokmässan 2017. Den klöv oss rätt itu. Inte för de motstridiga hållningarna, utan för att en sådan stor principfråga aldrig diskuterades i botten. 

De flesta förlag och mediehus var där, desarmerade då många av deras stjärnor skrivit under för en bojkott. Men det var få som tog själva principdebatten och förklarade varför de ansåg att de ändå skulle delta.

Bojkottarna var än sämre på att redogöra för sina tanketrådar. "Kommer de, kommer inte vi", var parollen som knappast kan sorteras som argument. Det räckte för dem, några problematiseringar eller intellektualiseringar ansåg de sig inte skyldiga.

Internationellt spreds ett rykte att mässan kapats av förintelseförnekare och att antifascister inte var välkomna. Ngũgĩ wa Thiong'o, som i hela sina verkande liv kämpat för yttrandefrihet, manipulerades att stanna hemma.

I Tyskland skakar de på huvudet

Några dagar senare inleddes bokmässan i Frankfurt, med monterdeltagare som får Nya tider att framstå som harmlösa amatörer. När jag talar med tyska kollegor, från höger till vänster, skakar de på huvudet åt Sveriges intellektuella, som smiter från sitt ansvar att försvara den yttrandefrihet de tar förgiven för egen del.  

Jag ska inte upprepa alla argument som jag då anförde varför Aftonbladet inte bojkottade förra årets bokmässa. Det är meningslöst, eftersom de som tycker annorlunda anser sig vara för "sårbara" – detta ord som fått ersätta det chikanerade ordet kränk – för att behöva replikera. Att ens avkräva ett svar anses oförskämt.

En sak dock: Bojkotten 2017 var i skydd av regeringens kulturpolitik. Alice Bah Khunke besökte visserligen mässan, men det som kännetecknat hennes politiska gärning, är att kulturen ska göra gott. På varenda kulturbärande institution har man blandat samman demokrati, konstnärlig frihet och alla människors lika värde – principiella storheter som med nödvändighet måste hamna i konflikt.

Glider undan frågan

De som inte ser något problem med det här fick förmodligen sin allegoriskt förenklade världsbild färdigformulerad 1973 med Bröderna Lejonhjärta. Det är "Tengil-männen" som hotar allt det vackra. Det är "Tengil-männen" som nu arrangerar en alternativ bokmässa "för dig som gillar att tänka själv och inte är rädd för andras åsikter". 

I Dagens Nyheters intervju med den nya mässgeneralen, Frida Edman (21 sept) glider hon undan frågan om Nya tider för alltid ska vara portade. Just nu behövde vi göra så här, är allt hon får ut sig. Det är som Elsa Westerstad konstaterar (SvD 24 sep), svårt att förstå hur bokmässan efter detta kan kräva allmänhetens förtroende som "en öppen arena för fri åsiktsbildning".

På torsdag slås portarna upp igen till något som fyller sin funktion som köpmarknad och samtalstempel för "de anständiga", men där ordet yttrandefrihet diskvalificerat sig för oöverskådlig framtid.

Fotnot: Texten uppdaterad kl 16.35 på grund av faktafel. I ursprungsartikeln påstods felaktigt att Arundhati Roy inte besökte Bokmässan 2017, men det gjorde hon.

ARTIKELN HANDLAR OM