Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Evert, Eilert

Vagina med vassa tänder utmanar Downton Abbey

Kvinnlig sexualitet hotar ersätta ordning med kaos

Hela gänget i succéserien Downton Abbey.

TV Vi är många miljoner tittare över hela världen som följer Downton Abbey som lär vara den kommersiellt mest framgångsrika tv-serien någonsin. Härligt att låta sig dränkas i skitsnygga kläder, bra skådespeleri och förutsägbara intriger.

Serien börjar med Titanics undergång 1912 och har nu avancerat till tjugotalets mitt. Historien dundrar på långt i bakgrunden - första världskriget var en prövning, men revolutionerna i Europa och de ganska tuffa klasstriderna i 20-talets England har inte satt ett enda spår på godset.

Inga fackföreningar hotar friden eftersom earlen av Granthams feodalism enbart går ut på att hjälpa arrendatorer på obestånd. Tjänstefolket vet sin plats och försvarar den ursinnigt. Svärson Tom överger sina socialistiska griller när lord Robert ger honom ansvar för godsets skötsel.

Nej, det mest bestialiska hotet mot civilisationen sådan vi lärt känna den kommer från ett annat välbekant håll.

Det börjar redan i första omgången med att lady Mary nästan ligger med en turk som lyckligtvis avlider alldeles före själva penetrationen. Följande säsong kommer en piga och frestar lord Robert till en nästan genomförd otrohet. Därefter går lady Sybil och lägger sig med chauffören. Hon straffas med att dö i barnsäng. För tre veckor sedan blev den rara kammarjungfrun Anna våldtagen av en betjänt och i det senaste avsnittet är lady Edith på smällen med en försvunnen journalist medan lady Rose kysser en svart man.

Den urkraft som hotar att och trygghet med fasa på slottet i Yorkshire är alltså en gammal mytologisk bekant – den kvinnliga sexualiteten, vaginan med tänder.

Att toppa allt detta elände före mellandagarnas julspecial är en verklig utmaning för en skicklig dramaturg. Rimligen är manusförfattaren, baron Julian Fellowes, den rätte mannen för uppgiften.

Hur ska det gå – ska lössläppta kvinnliga drifter störta allt vi håller kärt i gruset? Handen på hjärtat - var det inte detta vi alla innerst inne anade?