Från muskelposör till USA-guvernör

Publicerad 2013-11-07

Så blev det österrikiska kroppsmassivet Arnold Schwarzenegger mördarmaskin, politiker och kvinnocharmör

”Om vi inte haft Arnold, hade vi varit tvungna att uppfinna honom”, sa regissören John Milius under arbetet med den kultförklarade långfilmen Conan Barbaren.

Jag hittar citatet under rubriken Förvandla dina svagheter till styrka mot slutet av Arnold Schwarzeneggers onekligen mycket underhållande självbiografi och tycker att det säger allt. Visst är Arnold mer än en framgångsrik Hollywood-stjärna. Han är, som den brittiska tidningen The Guardians Peter Conrad skriver, ”förkroppsligandet av tidsandan” – en maskin som låtsas vara människa, en politiker som ser demokrati som underhållning, en skådespelare som är mer intresserad av marknadsföring än av kultur. Men först och främst ändå en produkt av Tredje riket.

Arnold växte upp i ett österrikiskt arbetarklasshem. Han minns att det i 1950-talets krigströtta Graz fortfarande var ont om livsmedel. Hans föräldrar, som aldrig tog avstånd från Hitler, tillämpade den sortens svarta pedagogik som enligt psykoanalytikern Alice Miller skapar en grogrund för fascism. För bröderna Schwarzenegger innebar det rikligt med stryk, kalla avrivningar och dagligt slit i kolkällaren. När den blivande superstjärnan förklarar att han valde kroppsbyggandet – och senare armén - som ett sätt att komma bort från faderns hårda regemente kan läsaren föreställa sig ungefär hur mysigt det var chez Schwarzeneggers.

Arnold Schwarzenegger under sin tid som professionell kroppsbygare. Foto: AP

Som ung värnpliktig var Arnold ett rötägg. Han tänkte sig att fullfölja en befälsutbildning, men sabbade allt när han buskörde en stridsvagn ner i en sjö. Många landsmän drog säkert en lättnadens suck när den slarvige rekryten bestämde sig för att Österrike var för litet för världens största Arnold: ”Amerika var världens mäktigaste land, så jag bestämde mig för att åka dit.”

Och det är där, i det narkotiska ljuset på Los Angeles stränder, som berättelsen om guvernör Schwarzenegger börjar. Det är där, i den underliga mixen av transvestiter, inoljade muskelknuttar, bystiga porrdrottningar och påtända poeter som den fule, undersätsige, stammande österrikiske pojken påbörjar den resa som så småningom ska skänka honom prinsessan och halva kungariket.

På bilder från 1970-talets amerikanska kändispartyn ser man ofta Arnold, en påtänd eller full Arnold, ihop med dekadenta kvinnliga stjärnor som Nastassja Kinski eller badande i en pool med nakna celebriteter. Det är lite svårt att koppla ihop den här sidan av Schwarzenegger med hans framgångar som affärsman och politiker. Hur kunde en invandrad österrikare utan andra meriter än några titlar i mästerskap för kroppsbyggare bli guvernör i Kalifornien?

Och det är som politisk läsning Total Recall blir riktigt spännande. Här får vi insyn i politiska processer som inga reportageböcker kan återge. För en svensk läsare ges också oumbärliga inblickar i hur amerikansk demokrati fungerar – och inte fungerar. År 2003 var Kaliforniens ekonomi körd i botten. Många hade tappat förtroendet för den sittande guvernören Gray Davis. Lokala republikaner lyckades få till stånd en misstroendeomröstning, och i augusti, två månader före folkomröstningen meddelade Schwarzenegger i Jay Lenos tv-soffa att han ställde upp som kandidat till guvernörsposten.

Han svors in som Kaliforniens 38:e guvernör den 17 november 2003.

Republikanen Schwarzenegger hade till att börja med alla de ”rätta” instinkterna. Han älskade vapen och stora bilar, avskydde folk som inte gjorde rätt för sig och trodde stenhårt på den amerikanska drömmen: ”Jävla kommunister, jag hatar dom.”

Men som guvernör verkar det som om han mjuknade – eller blev övertalad att byta agenda. Ett yttre tecken var att han gjorde om sin Hummer till miljöbil. Han kämpade oförtrutet för miljön och skryter i boken med hur han lyckades värna om sociala skyddsnät, solenergi och stamcellsforskning, alltihop på tvärs mot gängse republikanska värderingar.

En förklaring till de politiska framgångarna var det spektakulära äktenskapet med Kennedy-ättlingen och teveankaret Maria Schriver. Det är en historia i sig, men tyvärr inte i självbiografin. Hur kunde en fattig immigrant från Europa gifta in sig i en av USA:s ledande familjer? För att han var rik? För att han var uppkäftig? För att han gick att använda som nyttig idiot i den ofta smutsiga politiska maktkampen?

Det finns inga ledtrådar till den sortens intimsfär i Total Recall; och Schwarzenegger skulle heller aldrig medge att han låtit sig utnyttjas. Biografin är mest ett uppradande av framgångar. Det är en sorts Viljans triumf på korthuggen Arnold-prosa. Hans omdömen om medmänniskor är kortfattade och stereotypa: hans fru Maria Schriver är ”kaxig”, hans stabschef en ”cigarrökande, hårdkokt lesbian”, folk i allmänhet antingen ”tuffa” eller ”mesiga”.

Den som letar efter psykologiskt finlir läser alltså förgäves. Inför sin terapeut erkänner Schwarzenegger att han är helt befriad från känslor som skuld och ånger: ”Jag är en maskin”. Inte ens när han ertappas med en oäkta son, frukten av en hemlig förbindelse med den mexikanska hushållerskan Mildred Baena, verkar han känna skam. Relationen uppstod därför att Maria Schriver var bortrest. Plötsligt befann sig fru Baena och hennes muskulösa arbetsgivare ensamma i en gäststuga – och nio månader senare föddes en son.

Det är här den förvånande läsaren stannar upp och frågar sig: Vänta lite, hur gick det här till? Var det bara Arnold som återföll i sin roll som roboten i Terminator 2 Judgement Day? Och vad tror ni att han sa till stackars Mildred Baena när han närmade sig henne i den där stugan?

”I need your clothes!”

Fotnot: Boken utkommer på svenska i dagarna i översättning av Inge R. L Larsson och Kjell Waltman, Ponto Pocket.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.