En vandring på fyllan – och den är magnifik

Originellt och högst läsvärt om dagens Belarus

Publicerad 2024-07-01

Eva Vezjnavets

Eva Vezjnavets ”Vad söker du, varg?” utspelar sig i det sydöstra hörnet av Belarus, en sumpig trakt genomtrampad av den ena monsterarmén efter den andra.

Svenskarna var här under Karl XII, och nu senast upplät Lukasjenka området åt ryssarna, inför invasionen av Ukraina.

I romanen återvänder huvudpersonen Ryna till sin barndomsby för att begrava farmor Darafeja, släkten Siraš sista lövjerska, eller häxa om man så vill. En kvinna vars förmågor gjort henne lika oumbärlig som fruktad i bygden:

”Alla vågor av avkulakisering och deportationer, nio regimer och två krig drog spårlöst förbi. För ingen ville ha med gummorna Siraš att göra – vare sig i krig eller revolution eller fred. Gud är fjärran och till Łipeń är det långt – behöver man en doktor är det en hel dagsritt.”


Någon vidare lövjerska har det dock inte blivit av Ryna. Som tonåring ville hon rymma till Afghanistan för att bära sårade sovjetiska soldater på sina axlar, men nu går hon här som Gunnar Ekelöf på landsvägen i ”Om hösten”. Full och medelålders, och nyligen avskedad från sitt arbete på ett äldreboende i Tyskland.

Vandringen mot hemmet, kantad av renat och grapefruktjuice, är en magnifik nedstigning i berättelsens landskap, språk och historia. Så mycket finns att vända och vrida på för läsaren, och jag finner mig idogt googlande sådant som Rübezahl-traktorer, kautschukmaskrosor, anilinpennor och andra av glömskan mer eller mindre uppslukade företeelser.

Här eller där snubblar jag till över en maskstungen Sovjetglosa, ”komsomol”, eller över en utstickande arkaism, som det tyskättade ”undersätsig” (kort och tjock). Vezjnavets skriver med en densitet som får mig att tänka på Torgny Lindgren, och på en prosa lika mångskiftande som det eländiga substratet under Rynas fötter:

”Varje gång ett skyfall drar förbi lämnar marken ifrån sig kopekmynt från tsartiden, kors, stenar med inskrifter och bränt tegel, stämplat på bruket i Kryvy Kruk.”


De båda översättarna, den belarusiska poeten Krystsina Banduryna och Mikael Nydahl, har turats om att spänna varandra för plogen. Resultatet är en klangligt och visuellt fullödig svensk språkdräkt, med huggormar slingrande likt ”levande remmar av silver och svart” och annat fint.

Mer diskutabelt är förstås Nydahls och Bandurynas försök att återskapa originalets belarusiska bondedialekter, med hjälp av inlån från bland andra Sara Lidman och Vilhelm Moberg:

”En ann’ har gått båd’ alfabetiseringsskola och småskola å vet minsann fuller väl hur saker och ting skrives.”

Effekten är nästan chockartad, som om Krösamaja hade ställt sig upp och tagit till orda mitt i texten. Det är inte snyggt men man vänjer sig, som Kjell Höglund uttrycker det.


”Vad söker du, varg?” är i alla händelser en originell och högst läsvärd roman, och ger en övertygande bild av hur dagens Belarus vuxit fram ur årtionde efter årtionde av osonad blodspillan, ur pogromerna, revolutionerna, krigen, Förintelsen, den sovjetiska terrorn och den nu pågående russifieringen.

Café Bambino: Slå nån på käften och må bra

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln