”X” – teater från katedern

TEATER

Flirtigt om identitet, genus och rasism av Unga Klara

TEATER Teater riktade mot ungdomar ska helst handla om deras verklighet, i dag gärna om identitet, rasism eller genus. Mycket riktigt så lyckas Unga ­Klaras nya föreställning X pricka in alla tre, men mest den om rasism.

Farnaz Arbabi har regisserat och är en av medförfattarna till en pjäs som låter Sveriges rasistiska historia (lite kolonialism, rasbiologi, etc), flätas in i samtidens vardagsrasism.

Ett antal ihåliga träkuber flyttas runt den vida spelytan där de korta scenerna berättas. Ja, berättas är ordet, för om det är någonting denna föreställning saknar, så är det gestaltning. Nästan alla scener domineras av ett direkt tilltal till publiken, ett slags katederestetik. Korta föredrag varvas med personliga vittnesmål.

Att dessa sedan framförs rytmiskt och med en uppsättning så kallade ungdomliga gester (”give me five!”), känns mest ett sätt att flirta in sig med ungdomarna i publiken.

Och att ensemblen emellanåt klär ut sig i roliga kläder och pratar fånigt, förmodligen för att hålla uppmärksamheten, doftar lite väl mycket barnteater.

Genomförandet av temat för X, rasism av i går och i dag, kan också diskuteras, eftersom Unga Klara inte kan undgå att lägga dagens moraliska självsäkerhet över historiska skeenden.

Sant är att rasismen är gammal, men det är skillnad på den som förekom i en tid när tanken på mänskliga rättigheter inte ens var påtänkt, på den som var ­vetenskapligt förankrad och den som i dag får medborgare att ­rösta på främlingsfientliga partier.

ARTIKELN HANDLAR OM

Teater