Simona Mohamsson leder ett zombieparti
Verkar hänryckt av maktbegär
Fredagen den 13 mars 2026 kommer för alltid vara inristad som slutet för det liberala partiet i vårt land. Även om de med nöd och näppe, och framburna av ett parti grundat i Bevara Sverige Svenskt-rörelsen, kommer in i riksdagen är Liberalerna som självständig politisk kraft död.
Simona Mohamsson leder i denna mening visserligen ett parti som kallar sig liberaler, men det är som alla förstår ett zombieparti. Ett parti som är dött men vägrar lägga sig ner och dö. Ett parti bitet och smittat av den nationalistiska våg som sveper över världen, hänryckt av maktbegär står hon där, till synes levande.
Många har legat sömnlösa för att analysera kramen, klappen och kyssen där på pressträffen när underkastelsen fick sitt fototillfälle. Avtalet som enligt Simona Mohamsson förhandlats under svåra vedermödor bestod enligt Jimmie Åkesson, som i denna och dessvärre allt fler frågor framstår som sanningsvittnet i svensk politik, av saker de i stort var överens om.
Men för mig var nollpunkten Simona Mohamssons intervju i förra veckans Agenda. Hon satt där och var så fullproppad av talepunkter och perfekt utkarvade halvsanningar att det gick att se på henne att hon ljög med vidöppna ögon.
Hon spände blicken i oss och visste att det hon sa inte vara sant men det spelade ingen roll. Hon utgör nu en lögn. En livslögn om att hon kan tygla en tiger.
I vårt hem är hon redan ett verb. Simona dig inte, säger jag när någon ljuger och slingar sig.
På sitt livs mest avgörande möte nu på söndag är hon själv sakfrågan. Vad Liberalerna skall besluta om är att släppa fram och sitta i en regering där det 10 eller 12 gånger större SD ”sitter med”. Men vad liberalerna på landsmötet får rösta om är om Simona Mohamsson ska leda partiet. Hon är alltså SD-samarbetet per definition och in extenso.
Detta kan sluta med att L åker ur riksdagen, men SD, M och KD vinner valet och bildar regering med Jimmie som statsminister.
Avsätts Mohamsson avgår alla L-ministrarna och Ulf Kristersson har i praktiken en regeringskris på halsen eftersom grunden för Tidösamarbetet rämnar. En ny L-ledare kan mycket väl välja en helt annan väg och då står Sverige försvagat, medan det pågår krig i Europa och världsekonomin skakar i sina grundvalar på grund av SD:s amerikanske vän.
Med Birgitta Ohlsson som riksdagskandidat för Centerpartiet visar Elisabeth Thand Ringqvist ett storpartilugn som gör mig på glatt humör. Rekrytera Jan Jönsson i Stockholm så kan Centerpartiet nagga på tio procent i höst.
Simona Mohamsson ljuger med öppna ögon och hon gör det utan att slå undan blicken. Skammen kunde hon inte tappa bort i alla fall. Hon verkar inte haft den i sig.