ÅSIKT

Skuldberget var bara en grushög

Daniel Suhonens saga om vänstertomten, finanszombien och dvärgarna i Monismanien

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Colourbox
I tidningarna som vänstertomten fick hem till sin lilla koja om morgnarna kunde han läsa om kris i skolan.

Nu ska jag berätta en saga för er. Den handlar om en vänstertomte som bodde i den stora skogen och skrev ledarkrönikor och annat som människorna ville läsa. Landet han bodde i hette Monismanien, för någonting skulle det ju kallas.

Vänstertomten älskade sitt land, för dess stora vindlande skogar, sina vackra brusande älvar, sina i mexitegel moderniserade centrumanläggningar och sina jämlikhetsideal. Men mest av allt älskade han människorna där, för att de var så strävsamma och kanske det mest arbetsamma folket i hela världen.

Men trots att de var så arbetsamma så var det hela tiden kris. I tidningarna som vänstertomten fick hem till sin lilla koja om morgnarna kunde han läsa om kris i skolan, att barnen inte fick de kunskaper de behövde för att bli människor, och han läste om att tågen så ofta stod stilla att människorna trots sin klimatångest ofta kände sig tvungna att ta flyget till möten och semestrar.

I landet där människorna arbetade som ingen annanstans kunde man plötsligt inte betala ut pensioner till folket, och många människor som lagt 40 eller 50 år på att slita i de tyngsta jobben fick knappt så det räckte till hyra och mat.

De Super-Dumma trollen

Det där var ju illa, tyckte vänstertomten stilla på sin kammare och han skrev också om detta i sina små krönikor och debattartiklar. Men problemet var ju att det fattades pengar i den stora budgetkistan som vaktades av det beslutsamma bergsrået Andersson.

Vänstertomten hade ändå glatt sig när det i slutet av årets första månad blivit så att bergsrået kunnat sitta kvar på budgetkistan eftersom hon mutat och trugat på de tre små dvärgarna som även kallades Småborgarna som var ett slags oknytt som var så små att en del faktiskt hävdade att de inte längre fanns. Nu skulle bristerna i samhället bli avhjälpta, sa bergsrået Andersson och det sa även de tre små dvärgarna. Man skulle ställa sig på rätt sida om historien och skrämma bort de illvilliga Super-Dumma trollen.

En dag bestämde sig vänstertomten för att göra det nästan ingen gjorde. Han bestämde sig för att läsa vad som stod i den stora Budgetboken. Hur kunde det saknas pengar hela tiden? Han var förberedd på det värsta. För krisen var så djup att det måste fattas massa pengar, tänkte han. Så han satte sig och läste och fast det var tråkigt och svårbegripligt läste han vidare för han ville se sanningen i vitögat.

Det finns pengar

När han suttit i flera dygn och läst kom han till slut fram till ”Tabell 9.18 Statsskulden förändring” och han kunde inte tro sina röda ögon. För där stod det rakt ut att statsskulden var jätteliten och skulle sjunka långt under 20 procent av BNP till år 2021.

Han gnuggade sig i ögonen.

Skuldberget var i själva verket en liten grushög. Varje år betalades det av på skulden i ett rasande tempo. Han slog på sin kulram och la samman siffrorna för åren 2019–2022 och fick fram att, enligt bergsrået Anderssons egna sifferexercis, så skulle staten kunna betala av 443 miljarder på statsskulden på bara fyra år. Det var ju alldeles perverst mycket pengar.

Men då finns det ju pengar för att hjälpa det arbetsamma folket, tänkte han glatt.

Så han ringde upp bergsrådet Andersson och frågade om han kunde få hjälpa till att sätta sprätt på pengarna, för under sina år som krönikör hade han fått massor med läsarbrev och träffat massvis med folk som berättat vad de behövde. Det fanns stora behov där ute.

Bergsrået Andersson svarade själv i telefonen, för i sin spariver hade hon rationaliserat bort sin egen sekreterare. Nu berättade hon att vänstertomten faktiskt räknat rätt, men undrade lite surt hur han hittat de där siffrorna, för de var skrivna på jättekonstigt språk och gömts långt inne i boken som var så trist skriven att det var meningen att de som läste den skulle somna.

Men siffrorna stämde. ”Ja men vad bra för då måste vi ju börja lätta bördorna för folket i Monismanien som arbetade mest i världen”, sa Vänstertomten. ”Jag har en lång lista på saker som borde göras nu”, sa han glatt. Men knappt hade han sagt "snabbtåg och höjda pensioner" så blev han hyssjad av bergsrået Andersson. För även om det fanns en massa pengar över så var de uppbundna i 73 små dyra mutor till de tre små borgardvärgarna.

”Blir det inget som hjälper folk”, sa vänstertomten.

”Jo är du riktigt rik och gillar att ha tjänare som bär ut dina sopor, eller gillar att lura arbetslösa med tokiga små upptåg eller vill hyra ut jättedyra stugor till människor som saknar bostäder, så kommer du bli riktigt glad”, sa bergsrået.

Hjälpa till i skogsvården

Men det ville ju inte vänstertomten, så han blev riktigt ledsen.

Och när han drömde den natten fick han ett fruktansvärt varsel.

Han drömde att bergsrået Andersson högg med en stor yxa på den trygghetsrot som hela Monismanien egentligen vilade på. När hon huggit det sjuttiotredje hugget hade hon kapat roten, men i samma ögonblick blev bergsrået befriad från den förtrollning som sedan 1990-talet förvandlat henne till en budgetzombie.

Men precis då kom de illvilliga Super-Dumma trollen och satte sprätt på alla pengarna och satte för säkerhets skull både bergsrået, de tre små dvärgarna och vänstertomten på ett tåg till Norrskogen där de skulle hjälpa till i skogsvården.

Bergsrået Andersson var otröstlig, för hon insåg att hon genom sin fantasilösa olycka ställt sig på fel sida av historien. Det sorgliga var att det egentligen var helt onödigt, för pengar hade man haft massor av.

• Vill du ha Daniel Suhonens lördagskrönikor direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!

avDaniel Suhonen

ARTIKELN HANDLAR OM