Hasse Alfredson: ”Jag har tappat gnistan”

avJens Peterson

NÖJE

Nöjesbladet träffar Hasse Alfredson i hans skrivstuga där han minns ett halvt sekel – men helst vill se framåt

1 av 5 | Foto: Foto: BJÖRN LINDAHL
jubilar I morgon fyller Hasse Alfredson 80. Men åldern har tagit ut sin rätt för legendaren. ”Nej, allt mindre och mindre. Jag mår inte riktigt bra om jag ska vara ärlig”, svarar han på frågan om han fortfarande skriver något.

I morgon fyller Hasse Alfredson 80 år.

Han vill inte göra fler intervjuer nu.

Men i juni förra året pratade han minnen med Nöjesbladet. Hela den intervjun fick inte plats i tidningen då. Här berättar han om tappade gnistor och att han alltid velat titta framåt.

Hasse Alfredson är trött.

– Jag är lite utkörd och går på sånt här grejs för hjärtat, säger han. Man ska ta en jävla massa tabletter varenda dag.

Skriver du något?

– Nej, allt mindre och mindre. Jag mår inte riktigt bra om jag ska vara ärlig. Jag är inte riktigt alert.

På väggen bredvid oss sitter litografin ”Den allvarsamma leken” som han gjorde åt schackakademien.

– Fast jag har tappat gnistan. Jag spelar väldigt lite schack nu, säger Hasse Alfredson. Men jag spelar Alfapet nästan varje dag med min hustru. Det är roligt och håller hjärnan i trim.

Kostade 24 kr/mån

Hasse Alfredson visar runt i huset han återvänt till hela sitt stockholmsliv. En röd stuga i Vitabergsparken på Söder i Stockholm.

– Här flyttade vi in 1956. Utedass, vatten från pumpen.

Det var innan barnen föddes?

– Ja, bara Daniel tillverkades här. När han skulle födas bedömdes det som inte människovänlig bostad för det är så lågt i tak. Då fick vi en lägenhet ute i Hagsätra. Men vi behöll den här som sommarstuga. Den kostade bara 24 kronor i månaden. Sedan hade Tage och jag den som kontor.

Det är fortfarande arbetslokalen dit han kommer några gånger i veckan.

Hasse Alfredson pekar på pumpen där de hämtade vatten. I ett hörn av trädgården står utedasset. Under gräset finns en minnessten över litterära sällskapet 8 glas. ”Här sover 8 glas” står det.

På väggarna och hyllorna inne i stugan finns olika minnesbilder och utmärkelser.

Påminnelser om alla de älskade roller och figurer som Hasse Alfredson gjort.

Bland annat Lindeman, improviserade typer med olika yrken och röster. Skivor med nyupptäckta Lindemän är skälet att vi träffas.

– Ibland förstår man på Tage Danielssons och publikens reaktion att man ser lustig ut när man kommer in som en Lindeman.

– Jag bytte aldrig kläder, men jag kanske drog ner en hatt över öronen eller något sånt.

Var det skönt att ha som säkerhetsventil att improvisera ett nummer varje kväll?

– Man får publiken på sin sida. Den tycker inte om att man gör fel och de var ofta väldigt positiva när de förstod att det var improviserat.

Tycker du att Lindeman tålt tidens tand?

– Jag lyssnar inte på det. Det är uppenbart många, även unga, som lyssnar och tycker det är kul. Det är trevligt.

Du måste gilla det. Du gjorde något liknande med Peter Dalle i ”Prins korv under taket” när du improviserade varje dag som Lennart, 1 000 år.

– Jo. Men det blev inte så kul. Blev det?

Får hjälp med sms

Ser du på film?

– Inte så mycket som jag borde. Jag ser en del på dvd och vi har utökat med fler kanaler. Axess tycker jag är väldigt intressant och vill man se gamla filmer finns det TCM.

Använder du dator?

– Är jag dålig på. Jag har en dator, men om det ska skickas sms och sånt gör jag det från kontoret där Helena hjälper mig.

Han tonar också ned sina musikaliska försök.

– Jag fick lära mig spela piano när jag var liten men jag hatade det. Jag försökte smyga undan.

Ändå har du gjort många bra sånger.

– Jag skrev dem på klangspelet Apollo.

Minskad skaparlust

”Under min glada mask döljer sig ett glatt leende”, sa Hasse Alfredson i en intervju på 1970-talet.

Men det är inte skratt hela tiden. Hasse Alfredson suckar tungt över minskad skaparlust. Han som alltid tittat framåt har fått ägna mer tid åt att tänka tillbaka och prata om det som hänt.

2005 kom praktboken ”Hasse & Tage Saga & sanning” av Staffan Schöier och Stefan Wermelin.

Det har blivit många backspeglar?

– Ja, det är många som har skrivit om Tage och mig. Det känns som om man ska leva om en massa gammalt.

Du har inte varit så mycket för att se tillbaka?

– Egentligen inte. Jag har tänkt framåt. Men... so ist es.

Så är det. En suck på tyska.

Dags att ta bilder. Hasse Alfredson ställer snällt upp (”jag är avbildad många gånger”) på fotografens önskemål. Sommarsolen lyser på stugan och trädgården med alla dessa minnen.

Vi säger tack och hej.

– Må ni leva lyckligt. Keep swinging, säger Hasse Alfredson från trappan till ett halvt århundrade av svensk nöjeshistoria.