Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Evert, Eilert

De jobbar gratis - av ren snällhet

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-09

Alla har inte drabbats av den stora girigheten

Percy Barnevik kvitterade ut en pension på en miljard utan att blinka.

I Skandia försvann taken i bonusprogrammen medan cheferna fixade lägenheter på Stockholms gräddhylla. På Systembolaget var mutor vardagsmat.

Men girigheten har inte drabbat alla. Allt fler slåss om att få jobba gratis för samhällets utsatta.

Varannan svensk jobbar gratis i en ideell förening.

Och de frivilliga blir ständigt fler.

- Det känns meningsfullt att som pensionär göra något annat än gå kurser och spela bridge, säger volontären Ragnhild Lindqvist.

GENEROSITETEN Vanja Lantz och Ursula Rydén provar kläder på uppmaning av Aftonbladets fotograf. I vanliga fall prismärker de plagg och föremål som skänkts till Röda korsets stora second hand-butik i Stockholm. De jobbar i butiken mer än fem timmar i veckan - utan lön. "Det känns bra att jobba för Röda korset", säger Ursula.

Svenskarna är näst mest engagerade i världen i frivilligarbete efter holländarna, enligt Lars Svedberg, föreståndare vid forskningsavdelningen på Sköndalsinstitutet.

De senaste siffrorna om de svenska volontärerna är från 1998. Då höll 52 procent av befolkningen på med frivilligarbete, mot 48 procent 1992.

- Det är unikt högt och beror bland annat på att vi lever i en demokrati och har fred. Ju mer förankrad man är i samhället, desto mer engagemang har man, säger Lars Svedberg.

Äldre välutbildade kvinnor är den grupp som ägnar sig mest åt frivilligt socialt hjälparbete. Tre av dem - pensionärerna Ragnhild Lindqvist, Vanja Lantz och Ursula Rydén - jobbar mer än fem timmar i veckan i Röda korsets stora second hand-butik och mötesplats Kupan i Stockholm.

Värderar varorna

De värderar och prismärker de skänkta varorna som ska säljas, ofta hela dödsbon:

- Människor är väldigt generösa. Då är det viktigt att vi lägger ner lite jobb på att försöka värdera sakerna rätt, säger Ursula Rydén.

En kunskap som de skaffat sig på olika kurser:

- Det är utvecklande att lära sig om antikviteter, om porslin, stengods, epoker och signaturer, säger Ragnhild Lindqvist.

De förenar nytta med nöje, helt enkelt.

- Det är trevligt att träffa sina kamrater, samtidigt som man gör en insats, tycker Vanja Lantz.

Lockar andra

Ursula Rydén ser sig som en ambassadör för föreningen och har själv lockat två goda vänner att engagera sig i Kupan.

Här är det andra värderingar som gäller än i resten av samhället:

- Det är en lite lustig känsla att gå till ett jobb och inte ta betalt, det är lite kul. Annars är samhället väldigt präglat av att det ska tas betalt för allt, säger Ursula Rydén, som före pensionen var väldigt noga med att ständigt förhandla upp sin lön som personalchef.

"Ringer varje dag"

Några kvarter från Kupan, på Stadsmissionen, är tillströmningen av volontärer så stor att bara en bråkdel får möjlighet att verkligen hjälpa till:

- Förra året fick vi 435 samtal och 358 mejl från frivilliga. Vi tar in 25 per termin ungefär, säger volontäransvariga Kicki Freimuth.

- Sedan tiggeriet började synas på gatorna på 1990-talet har det bara ökat. Det ringer några varje dag och vill hjälpa till.

Världens 7 underverk

Nu kan du rösta fram de nya underverken

Joachim Kerpner