”STORMA, STORMA”

avPeter Kadhammar

NYHETER

Papandreou vann slaget i parlamentet – på gatorna skanderade grekerna sina stridsrop

1 av 4

■ ■ Tusentals människor samlades i Greklands ödesstund.

■ ■ Polisen sköt i natt tårgasgranater för att tysta demonstranterna. Men upploppen och protesterna fortsatte in på morgontimmarna.

■ ■ Samtidigt lyckades Papandreous regering behålla makten – och landet undvika konkurs. Åtminstone ännu en tid.

■ ■ Aftonbladets Peter Kadhammar och Urban Andersson fortsätter att rapportera från krisens Aten.

ATEN. Grekisk politik visade upp sig i all sin ynkedom och småaktighet när parlamentet i natt hade förtroendeomröstning om regeringen Papandreou.

Nedanför parlamentet, på Konstitutionstorget, hade tiotusentals människor samlats inför något som de betraktade som nationens ödesstund. Där fanns unga och gamla, friska och sjuka, människor med jobb och sådana utan: de skanderade stridsrop som ”storma, storma”, de skrek ”tjuvar, tjuvar”, de visslade och buade.

Men stämningen var inte hatisk eller ens särskilt fientlig. För ett år sedan, när parlamentet skulle rösta igenom de första åtstramningarna för att få nödlån och undvika bankrutt, kastade demonstranter brandbomber och slogs med långa påkar.

I natt använde de sina röster som vapen, samt ficklampor med grönt laserljus som illegala invandrare från Bangladesh säljer för tio euro styck. Ljusen från lamporna dansade på parlamentets fasad, där nerdragna jalusier skyddade fönstren. Ljusen dansade också i ansiktena på kravallpoliserna som i dubbla rader stod mellan folkmassan och dess valda representanter.

Inne i parlamentet satt den nye socialdemokratiske finansministern Evangelos Venizelos hopsjunken och såg bister ut. Bredvid honom satt premiärminister Giorgos Papandreou och filade på sitt livs kanske viktigaste tal: han läste, strök, lade till, lade till lite mer, strök igen.

Grekland står inför omedelbar bankrutt om inte EU och Internationella valutafonden förbarmar sig och lånar ut mer pengar. Greklands finansiella trovärdighet är enligt de internationella analysföretagen i klass med Pakistan.

Enighet gick om intet

I denna ödesstund kunde man tro att de ledande för de två största partierna, socialdemokratiska Pasok och det borgerliga Ny demokrati, skulle visa värdighet och försök till enighet.

Det hade kanske gått någorlunda om inte socialdemokraten Theodoros Pangalos, en före detta vice premiärminister, ställt sig upp och sagt att den socialdemokratiska regeringen som valdes 1981 var den första sant demokratiska efter militärjuntans fall 1974.

De borgerliga blev ursinniga. De hade ju bildat demokratiska regeringar före socialdemokraterna. De ställde sig upp, viftade med armarna, ropade ut sin harm och krävde ursäkter. Pangalos, en enormt stor karl med osannolik mage, satt i sin bänk och backade inte en millimeter.

Ny demokrati tågade ut. Halva salen var tom när Greklands parlament skulle visa enighet inför långivarna i EU.

Den nye finansministern höll ett tal där han sa:

– Vi måste få Europa att fortsätta lita på oss.

Det gjorde inte människorna på torget.

En känd teaterman berättade för mig att han i morgon tänker uppsöka ärkebiskopen och be att kyrkan köper elverket som privatiseras.

”Torgets parlament”

En handikappad man, Ioannis Kalvopoulos, berättade att han är trädgårdsmästare i kommunen och fruktar de kommande nedskärningarna. Lutad på sina kryckor stod han tillsammans med sin fru i första ledet framför kravallpoliserna.

De gröna laserljusen dansade som galna eldflugor på parlamentets fasad.

– Knulla er själva! skrek folkmassan.

– Tjuvar!

– Runkare! Runkare!

Och så ett slagord som oppositionen använde under militärjuntan:

– Bröd, utbildning och frihet!

Torget var en politisk happening. Några ungdomar med trummor slog en enkel rytm och dansade. Från torgets mitt vrålade med jämna mellanrum någon som representerade ”torgets parlament” uppmaningar:

– Stå inte passiva! Protestera!

– Juntan finns fortfarande och vi ska göra slut på den!

Grekland – ”Till salu”

Någon höll en blåvit grekisk flagga med texten ”Till salu”.

Regeringen har infört avgifter på vissa motorvägar och det har naturligtvis bildats en förening som protesterar. ”Vi betalar inte deras kris”, stod på banderollen. Mitt emot fanns en annan förening som kräver att Atens gamla nedlagda flygplats ska göras om till park.

Även de hemlösa hade en organisation. Över deras stånd satt en skylt: ”I dag är det jag. I morgon kan det vara du.”

Torget hade en levande och brokig debatt, ett slags generalmönstring av tillståndet i nationen (inte alltid realistisk). Några kvinnor debatterade med en

polis som vaktade uppfarten till parlamentet.

– Du har en 15-årig son! Han har ingen chans att få ett jobb med den nuvarande politiken.

– Om inte ni poliser stod här skulle vi gå in och sopa rent!

Inne i parlamentets plenisal var stämningen mer uppgiven, ty där visste de flesta ledamöterna att de inte hade något val. De förolämpade medlemmarna i Ny demokrati återvände efter en stund. Deras ordförande Antonis Samaris pratade om historien och begärde en ursäkt, vilket han inte fick.

Vände sig till sitt folk

Samaris hade tidigare på kvällen krävt sänkta skatter (i ett land där folk betalar minst skatt i EU). Han höll sig till sitt partis rituella krav.

Giorgos Papandreou höll sig också till sitt partis rituella ord. Han talade om att han vill bekämpa ojämlikhet och orättvisor, inte bara i Grekland utan i hela världen. Sedan kom han till det som allt handlade om, drakoniska nedskärningar, reformering av den offentliga sektorn, utförsäljningar av statliga företag.

Papandreou vände sig direkt till det grekiska folket:

– Det jag ber om i dag är ert förtroende.

Sedan ropade talmannen upp namnen på ledamöterna och var och en svarade ja eller nej. Giorgos Papandreou bad om enighet och förtroende men om röstresultatet speglar nationen är den delad i två hälfter: 155 för och 144 emot.

Ändå såg han lättad ut. Han hade klarat det. Han kan fortsätta nedskärningarna och ta mer lån. Grekland undviker konkurs ännu en tid. Giorgos

Papandreou log. Han gick runt bland sina partikamrater och skakade hand, småpratade.

Sköt tårgasgranater

Debatten i parlamentet var över. Huset tystnade. Men när politikerna gick ut i natten hörde de protestvrålen från torget. Där fortsätter ropen, sångerna och samtalen medan jag skriver detta. Polisen sköt nyss ett par tårgasgranater, folkmassan skingrades men nu är den tillbaka.

De ger sig inte.