Det tog åtta dagar att ta kommandot

KOLUMNISTER

Efter åtta dagar tog Fredrik Reinfeldt äntligen kommandot.

Hade han agerat lika resolut förra veckan hade han haft sin statssekreterare kvar.

Fredrik Reinfeldt beskriver gärna sig själv som lyssnande och inkännande. Han vill inte peka med hela handen.

I valrörelsen förra året stod hans mjuka ledarskap i skarp kontrast till Göran Perssons mer gammeldags, patriarkala stil. Reinfeldt föreföll helt enkelt lite mer modern.

Men under sitt första år som statsminister har Reinfeldt ofta kritiserats för att han är otydlig, inte tar kommandot, inte visar vägen. Han förefaller lyssna mer än han talar.

Vällovligt

I den mycket väl genomtänkta ledarfilosofi som Fredrik Reinfeldt tillämpar ingår att lita på sina medarbetare. Och att hålla dem om ryggen när det blåser.

Vällovligt. Men det förutsätter att man vet vad som hänt. Och vad man talar om.

Det gjorde inte Fredrik Reinfeldt. Trots det skyddade han i över en vecka Ulrica Schenström som en tiger. Han litade på henne när hon sade att hon inte alls var särskilt berusad på krogen den där tisdagskvällen i förra veckan när hon hade jouren.

En ny man

Det höll på att kosta Fredrik Reinfeldt det förtroende han byggt upp under sina år i ledningen för moderata samlingspartiet.

Men i?går, på presskonferensen efter statsministerns frågestund i riksdagen, framträdde plötsligt en ny statsminister.

Han svarade på frågor. Inte med en motfråga utan med ett rakt svar.

Han visade känslor. Den normalt så avvaktande blicken blev under några sekunder blank av tårar. Det stod fullständigt klart att det var en mycket tung dag i Fredrik Reinfeldts politiska liv. Och att han inte skämdes för att visa det.

Raka besked

Han gav raka besked. Den senaste veckans mumlande ersattes av en radda klargöranden. Schenström hade krisjouren på statsrådsberedningen. Hon hade vilselett honom. Han hade tappat förtroendet. De hade tillsammans kommit fram till att hon måste gå.

Fortsätter Fredrik Reinfeldt på den vägen är han en vinnare. Konstigare än så är det inte att få förtroende. Man tar reda på vad som gäller. Man säger det man vet. Man står för det man sagt.

Det blev en dyrköpt erfarenhet för statsministern. Och hans närmaste medarbetare.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM