Här är alla tecknen – det blir en jättebra vår
1. Släpp fångarna loss, det är vår!
Sjuksyrrorna orkar inte längre. De vill ha mer betalt för allt slit, alla lyft, alla långa timmar. Jag har ingen sjuksyrrelön, inget fysiskt slitjobb direkt. Men jag är som alla andra. Jag älskar dem när jag sitter mittemot dem med mitt febriga barn i armarna. Jag kan inte leva utan dem vissa dagar.
Men jag gör som med dagis. Pratar gärna om hur upprörande det är att dagisfröknarna tjänar så dåligt när de ju tar hand om vår framtid. Men går jag sedan på något tråkigt stadsdelnämndsmöte och protesterar? Bråkar jag för mina dagisfröknar? Nix. Men jag betalar skatt. Rätt mycket skatt faktiskt. Det måste väl ändå kvalificera mig till en åsikt om att sjuksyrrorna är värda mer.
Jag säger som Peter Kadhammar i Aftonbladet i går, att jag kan betala mer skatt om det höjer deras löner. Jag är gärna med och betalar.
Men jag undrar vilket stöd syrrorna får från sina läkarkollegor under strejken. När manusförfattarna strejkade i USA gick flera skådisar och talkshowvärdar ut och visade sina sympatier. Kommer läkarna med kaffe och bullar nu? Ringer läkarna sina sjuksysterkollegor och hejar på?
Några besök i strejktågen från mediefeministerna ska de nog inte vänta sig heller, i och för sig. Många av oss har väldigt svårt att relatera till saker utanför lyxväskområdet. Men jag hejar på er. Jag är beroende av er när mitt liv går åt helvete. Jag kan tyvärr inte hävda detsamma, va? Att ni är beroende av mig.
2. Beach 2008. Nu tuktas det fett i vårt land, vill jag lova. I sista minuten ska cellulitlår och hängrövar hängas upp på galgen I garderoben. Det säkraste tecknet är brudar som sitter och äter lunch och pratar om dieten samtidigt (när man bantar pratar man ju alltid om mat).
Häromdagen satt jag bredvid ett gäng kvinnor som talade om för varandra hur många kalorier det var i maten de åt och hur man jobbar bort dem snabbast. Det märkliga är dock att hur mycket vi än bantar så dyker det upp lika mycket hängrumpor på stranden i sommar som det gjorde förra sommaren (inklusive min egen, ja). What’s up?
3. Lattemammorna. De kommer i grupp. De är tre, fyra, sex, tio i
bredd. De fikar medan ungar skriker i vagnarna eftersom ungar inte gillar att fika. Lattemammorna flyttar inte på sig för någon. De kör över oss på foten och vi får be om ursäkt. De tar upp både cykel- och gångbanan utan att skämmas.
För många år sedan skrev Jessica Gedin en rolig krönika i dåvarande Puls om hur Östermalmstanterna på Sturebadet var de nya hiphopparna (rör sig i grupp, mycket blingbling och sura).
De nya hiphopparna 2008 är definitivt lattemammorna. De rör sig bara i grupp, samarbetar bara med varandra (Maja feat Tindra feat Oliver feat Anika feat Saga), de tror sig vara guds mest ultimata gåva till mänskligheten och de ber ingen – INGEN – om ursäkt.
4. Dammet. Alla är beige i ansiktena. Allt är smutsigt och dammar. Min svarta kappa är noppig. Mina skor är för klumpiga. Det ligger fimpar överallt på marken, marken är för smutsig för att sitta på.
Alla är slitna, nu ser man det tydligt.
5. Lyckorus. Men jo, våren är här och det är underbart.
Det spirar så mycket kärlek i våra hjärtan som vi inte vet om, nu släpper vi ut det, nu tittar vi upp igen, genom våra solglasögon och nu fryser vi inte längre.
Det blir en jättebra vår, jag lovar, med fantastiska sjuksyrror, sura lattemammor, smutsiga gator och blekfeta GI-gladiatorer.